”Kändes som att besöka min egen begravning”

Journalistförbundet har fått många samtal från frilansar som nu riskerar att bli av med stora belopp efter att tingsrätterna beslutat att godkänna Stampens ansökan om rekonstruktion.

Frilansar vittnar om att de har fakturerat Stampen 10 000-tals kronor som nu frusit inne. Många av dem uttrycker stark ilska mot Stampen och framför allt ägarna, bolagsstyrelsen och ledningen som plockat ut över en miljard kronor i bonusar och utdelningar de senaste tio åren, men nu inte kan betala de som gör tidningarna för utfört arbete.

En av de som har drabbats är Journalistens medarbetare Tomas Ohlsson som också bevakade Stampens presskonferens i måndags för Journalistens räkning. 

Annons

– Det hela är jättesorgligt. Det kändes som att jag besökte min egen begravning när jag var på presskonferensen, säger Tomas Ohlsson.

Han frilansar återkommande för Göteborgs-Posten och har för närvarande fordringar på cirka 115 000 kronor som har frusit inne.

– Jag väntar på väldigt mycket pengar från Stampen som jag har gjort mig förtjänt av i form av arbete och som jag så småningom räknar med att få igen. Men för att dra mitt strå till stacken och hjälpa tidningen i mitt hjärta på fötter igen så kan jag tänka mig att komma överens om en avbetalningsplan. Men jag tycker ändå att de pengarna som jag har gjort mig förtjänt av ska jag också få. Samma gäller alla andra frilansar.

Han är liksom många andra frilansar mycket kritisk mot huvudägaren Peter Hjörnes agerande.

– Man kan ju fundera på om ledningen har någon tanke om att gå in med egna pengar för att rädda företaget. Där verkar det finnas en del att ta av. Snarare än att låta frilansjournalisterna som hållit tidningen flytande betala med pengar som är deras. Om Hjörne vill ha någon heder kvar i kroppen så borde han betala tillbaka de frilansar som han är skyldig pengar ur egen ficka. Samt att jag kan tänka mig att låta dem betala tillbaka sin skuld utan någon ränta. För att vara schyst, säger Tomas Ohlsson.

Samtidigt är han oroad över vad som kommer att hända med Göteborgs-Posten om rekonstruktionen inte lyckas.

– Den största sorgen är ändå att tidningen håller på att falla. Det är ett slag mot demokratin och ett slag mot staden. Att Sveriges näst största stad eventuellt inte kommer att ha en morgontidning i framtiden skrämmer mig och lämnar ett samhälle som jag inte vill skicka vidare till kommande generationer. Då känns obetalda frilansfakturor mindre viktiga.

– Men kämpaglöden finns kvar, det är många duktiga fotografer och reportrar och redigerare som dagligen sliter för att nyheterna ska levereras. Ledningen har fuckat upp. Vi gör alla misstag. Nu tittar vi framåt och försöker hjälpa en vän ur en ekonomisk kris. Med förhoppning om att de hade agerat på samma sätt om läget var omvänt. Jag kanske är naiv. Men hellre det än bitter och sur.

Många av frilansarna som Journalisten pratat med hoppas att de ska få tillbaka större delen av sina fordringar. Rekonstruktören Christian Andersch kommer att kontakta alla fordringsägare, därefter kommer man att försöka nå en ackordsuppgörelse i tingsrätten.

Ackordet är en ekonomisk uppgörelse där fordringsägarna med oprioriterade fordringar, till exempel frilansar, efterger delar av sina fordringar. Syftet är att få Stampen att betala en del av sina skulder samtidigt som man undviker konkurs. En ackordsuppgörelse innebär att en kvalificerad majoritet av fordringsägarna, som samtidigt representerar en kvalificerad majoritet av fordringsbeloppet, röstar för ett ackord som beslutas av rätten.

Ackordet kan som lägst vara 25 procent av fordringen, och om ackordet är lägre än 50 procent måste minst 75 procent av fordringsägarna rösta för det.