Kulturkritik upprör akademieledamot
Helsingborgs Dagblads Gabriella Håkansson och Expressen Kulturs Viktor Malm är i luven på Anders Olsson, författare och ledamot av Svenska Akademien. Bakgrunden är en krönika som Olsson skrev i Dagens Nyheter, där han ondgör sig över den klassiska kritiken. Akademieledamoten menar att den riskerar att dö bland annat på grund av den digitala revolutionen när ”allas smakomdöme är lika värt”.
Anders Olsson, författare och ledamot i akademien, ser en kritik som går en mörk framtid till mötes i sitt debattinlägg på DN. Sedan 1700-talet har vi haft en tradition med en kritik som inom konstarterna handlat om att fälla ett omdöme om en enskild insats, menar han. Men den traditionen håller nu på att försvinna.
”Vad finns det i dag kvar av bedömandets konst och den tionde musan? Hur många skriver fortfarande kritik i den anda som uppfyllde Friedrich Schlegel eller William Hazlitt under romantiken (…) Kanske var 1980-talet det sista decenniet, då det kritiska samtalet fortfarande var uppfyllt av en intensiv tro på kritikens möjligheter”, skriver han i DN.
Att kritiken urholkas menar akademieledamoten beror på tidningsdöden, vilket leder till svårigheter att locka till sig nya kritiker. En annan orsak är den digitala revolutionen som Anders Olsson menar leder till för många plattformar där kritik finns, vilket ger en utarmning när ”allas smakomdöme är lika mycket värt”, menar han och fortsätter:
”Eller rättare sagt: det räcker att tala om olika smak, vi behöver inte längre tala om omdömen. Smakdomaren är död, inte sant?” skriver han och fortsätter: ”Populärkulturen har kommit att bli dominerande i det offentliga samtalet om kultur, och det som massan gillar har blivit den nya normen”.
Gabriella Håkansson, författare och skribent i Helsingborgs Dagblad ger inte mycket för Anders Olssons inlägg i debatten. I en text med rubriken ”Tillåt mig skratta, herr Olsson!” slår hon tillbaka:
”Åttiotalet i all ära, men det var också ett decennium då litteraturkritiken var så tyngd av akademiskt, teoretiskt gods att en vanlig bokläsare som inte var intresserad av Derrida eller Kristeva knappt förstod vad som stod i recensionerna”, skriver Gabriella Håkansson och fortsätter:
”När jag började skriva kritik för nästan trettio år sedan var jag nästan ensam kvinna i branschen. I dag skulle jag säga att det är 50-50. Överlag har kritikerkåren demokratiserats och rymmer en större mångfald röster än för trettio år sedan, vilket avspeglar sig positivt på sidorna. Kvinnliga författarskap lyfts fram på ett vis de aldrig gjorde förr och manliga klassiker läses på helt nya sätt”, skriver Håkansson.
I en krönika på Expressen Kultur kallar Viktor Malm Anders Olssons inpass för ”illa, rentav dumt och skadligt”:
”I en fullt möjlig värld hade en äldre, strålande kritiker som Olsson inte klagat indignerat och abstrakt. Han hade bemött den unga samtida kritiken, samtalat – eller gått i strid – med den konkret i stället för att få den att kännas som bara till hälften medvetet symptom på allmänt förfall”, skriver Viktor Malm.
