”Man beter sig lite som om man vore kär i dem”
Dagens Nyheters Matilda Gustafsson får Publicistklubbens Guldpenna 2016. Att ta tid på sig och att hela tiden gå runt och "tanke-stalka" personen man intervjuar är två av hennes hemligheter.
”För att hon med språk och skärpa kommer under huden på både den hon porträtterar och sin tid”, lyder PKs motivering till valet av Matilda Gustafsson.
– Det känns skitkul, jag är jättestolt över det här och det känns som ett skrivpris vilket är det jag lägger väldigt mycket vikt vid och alltid har gjort. Och det känns också fett att Bang fått priset en gång, säger Matilda Gustafsson till Journalisten.
Firar du?
– Nej inte just nu, men jag fick reda på det här för några dagar sedan så jag har firat lite sen dess. Men jag ska göra det ännu mer.
Varför får du priset tror du?
– Jag tror det beror på att jag ständigt försöker skapa något som är lite nytt varje gång, sen lyckas man såklart inte alltid med det. Men jag har ambitionen att det ska bli en ny bild av någonting när jag börjar. Det som händer i nuet, det är det man letar efter. Och nuet måste man hela tiden formulera om.
Vad är hemligheten med dina personporträtt? Du är känd för dem?
– Jag tillbringar lång tid med dem jag intervjuar och tänker väldigt mycket på dem, tänkande och skrivande hänger i hop väldigt mycket. Jag går nog och har de här intervjupersonerna i huvudet extremt mycket.
Du stalkar dem i huvudet?
– Ja, det blir lite så, man beter sig lite som om man vore kär i dem för man tänker på dem hela tiden och tittar på gamla bilder av dem. Sen är det helt avgörande att det får ta tid. Bilden av genren är att man träffar någon och sen "skriver man ut lite citat". Att det här ska vara den enkla journalistiken. Men det är inte det som blir ett porträtt, det är helt avgörande att det får ta tid. Jag vet aldrig hur porträtt ska bli i början, man kan ha ideér vad man ska prata om men vad det blir i slutändan är något helt annat. Man måste träffas flera gånger så man kan fördjupa vad de sagt.
– Ofta har jag också tyckt att genren varit tråkig för att den känns som PR. Folk får sitta och snacka om det de alltid snackar om.
Skickar du citat?
– Jag skickar hela texten. Det är ändå de som ska vara huvudpersoner i texten. Det lugnar folk att veta att det ingår i processen att skicka texter.
Vad gör du om någon vill stryka och göra texten sämre. ”Göra PR” av den?
– Då gör jag en slags kompromiss men om det är uppenbart att de vill göra PR av den släpper jag aldrig igenom det, och förklarar varför. Men om någon vill stryka av andra anledningar, kanske vill de inte berätta för hela världen att deras pappa var missbrukare, då måste de få ha makten över sin biografi.
Matilda Gustafsson är 29 år och bor i Alvik. Hon frilansade länge för Sydsvenskan innan hon flyttade till Stockholm och började på ett sommarvikariat på DN 2013. Hon fick fast jobb på tidningen i höstas.
