Gå direkt till textinnehållet

Minimalt stöd för NSDs nya policy

94 procent av de ansvariga utgivare som Journalisten talat med säger nej till att ha som grundregel att publicera namn och bild på män som dömts för grov kvinnofridskränkning, på det sätt som NSD beslutat göra.

94 procent av de ansvariga utgivare som Journalisten talat med säger nej till att ha som grundregel att publicera namn och bild på män som dömts för grov kvinnofridskränkning, på det sätt som NSD beslutat göra.

Efter ett uppmärksammat fall där en trebarnsmor dödades av sin före detta sambo har Norrländska Socialdemokraten beslutat att fokusera mer på bevakningen av våldsbrott mot kvinnor. Bland annat har chefredaktören Lennart Håkansson beslutat att införa en policy att tidningen i framtiden ska publicera namn och bild på män som dömts för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning.

Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå, dömdes fem personer för grov kvinnofridskränkning i Norrbottens län år 2003.

Journalisten har ringt till ansvariga utgivare på dagstidningarna runt om i landet och ställt följande frågor till dem:

1. Skulle ni kunna tänka er att ha som grundregel att publicera namn och bild på män som fällts för grov kvinnofridskränkning?

2. Finns det andra brott som skulle kunna motivera namnpublicering som grundregel?

De allra flesta svarar kategoriskt nej på båda frågorna, men en del svävar på målet om den andra.

Av 72 ansvariga utgivare sade 68, eller 94,4 procent, tydligt nej till att införa en liknande grundregel som NSD. Endast en person svarade ja, medan tre personer av olika skäl inte kunde lämna ett klart ja/nej-svar.

På frågan om det finns andra brott som skulle kunna motivera namnpublicering som grundregel svarade 59 personer eller 82 procent nej, medan sex personer svarade ja och sju personer av olika skäl inte kunde lämna ett klart ja/nej-svar.

bryt

De flesta ansvariga utgivare verkar dela den uppfattning som uttrycks av Ola Sigvardsson på Östgöta-Correspondenten

– Jag tror inte på några grundregler. Däremot finns det utrymme för fler namnpubliceringar än vad som varit vanligt i tidningarna. Men man får utgå från varje fall för sig.

Elisabeth Bäck, ansvarig utgivare på Vestmanlands Läns Tidning, pekar liksom flera andra på att inte bara förövaren drabbas, utan även kvinnan och anhöriga.

– Barn kan i skolan pekas ut för att det har en pappa som är kvinnomisshandlare.

På samma linje är till exempel Torbjörn Håkansson, ansvarig utgivare på Trollhättans Tidning.

– Jag skiter i förövaren och har inget emot att missdådaren hängs ut. Men det drabbar barnen som först får se sin mamma misshandlas och sedan läsa om sin pappa i tidningen. Jag tänker på de sekundära offren.

Gunilla Andreasson, chefredaktör på Barometern, säger sig ha förståelse för att man på NSD är upprörd över de brott som begås mot kvinnor och att NSD vill sätta detta ämne i fokus, men att Barometern inte skulle göra på samma sätt, inte för att skydda brottslingen utan av omsorg om de anhöriga.

– En tidning måste även ta hänsyn till att det finns barn och andra familjemedlemmar som blir utlämnade vid publicering av namn och bild på dömda brottsling, säger hon.

bryt

Ett undantag är Smålänningens ansvarige utgivare Ann-Christine Johansson som varken vill svara på den ena eller andra frågan.

– Inom Herenco har vi koncernpolicyn att inte uttala oss i den typen av frågor. Det gör bara Stig Fredriksson.

Kerstin Karlsson, ansvarig utgivare på Strömstads Tidning, är den enda som svarar ja på den första frågan.

– Men jag har inte vågat ta steget fast det är lockande. Jag anser att man ska namnge de som dömts för grovt rattfylleri. De leker med andra människors liv.

Skånska Dagbladets chefredaktör och ansvarige utgivare, Jan A Johansson, anser att man kan publicera namn på grova narkotikabrottslingar och namnge VD på ett företag som dömts för miljöbrott.

– Men jag är inte för någon ståndrätt, säger han.

Stockholm Citys ansvarige utgivare Mikael Nestius betonar att man måste ta ställning från fall till fall och väga den skada man riskerar att åsamka den enskilde mot allmänintresset.

– Jag kan förstå att man försöker få till stånd en attitydförändring i samhället, men det måste finnas andra sätt att göra det på.

Torbjörn Bergmark, ansvarig utgivare på Västerbottens-Kuriren, betonar att alla fall måste bedömas för sig.

– Inget fall är likt det andra. Jag tycker att min kompis Lennart Håkansson för ett märkligt resonemang. Att namnge den som dömts för kvinnofridskränkning skulle innebära dubbelt straff.

Bergmark framhåller att många fall är komplicerade och att det är svårt att förutse vilka som kan skadas av publiceringen.

– Vi har ett fall här ifrån Umeå där en offentlig person, en före detta minister i Turkmenistan, anmäldes av sin fru för misshandel. Vi skrev om det. Dagen efter kom frun hit till redaktionen och bad om att bli intervjuad och få berätta att hon tog tillbaka anmälan.

bryt

Det verkar gå trender i vilka brottslingar som ska hängas ut. Tidigare var det ekobrottslingar och narkotikasmugglare. Nu verkar det vara de som begått övergrepp mot kvinnor.

– Ett tag ansåg man att narkotikabrottslingar skulle hängas ut, men sedan visade det sig att det inte bara var langare i den kategorin utan även många missbrukare. Ett tag var det medvind på samma sätt för att publicera namn och bild på ekobrottslingar, säger Torsten Carlsson, chefredaktör för Länstidningen i Södertälje.

Lennart Holmerin, ansvarig utgivare på Östra Småland vänder sig mot att en särskild kategori av brottslingar eller personer ska hängas ut.

– På 70-talet var det narkotikabrottslingar som skulle hängas ut, på 80-talet ekonomiska brottslingar och på 90-talet politiker som begått misstag.

Många påpekar att NSD har utnyttjat sitt publicistiska uppdrag att ta upp ett ämne som upprört befolkningen, men är lite kluvna till namn- och bildpubliceringen.

bryt

Expressen hade under våren en artikelserie om våldet mot kvinnor. Vid flera tillfällen publicerade tidningen bild och namn på män som misshandlat kvinnor.

– Vi har ingen grundregel som säger att vi publicerar namn och bild när det gäller kvinnomisshandel. Men vi tyckte att det var relevant i detta fall för att visa hur våldet mot svenska kvinnor ser ut, säger Otto Sjöberg, Expressens chefredaktör.

Expressen ville med sin publicering visa att våldet mot kvinnor vanligtvis utförs av personer som står dem nära, inte den okände mannen i parken.

Gefle Dagblad publicerade nyligen namnet på en politiker som misshandlat sin före detta fru. Tidningen publicerade namnet både vid åtalet och vid domen. Gefle Dagblad blev anmäld till Pressens opinionsnämnd, men friad.

– Jag delar helt Lennart Håkanssons strävan att öka namnpubliceringen, men vi har inga regler att alltid publicera namn och bild på dem som dömts för kvinnofridsbrott, säger Robert Rosén, chefredaktör på Gefle Dagblad.

Många chefredaktörer tar dock helt avstånd från all form av publicering av namn och bild på dömda brottslingar eftersom de anser att tidningar inte ska fungera som domstolar. Framför allt gäller detta tidningar på mindre orter som är närmare sina läsare.

– Med den lokala förankring vi har är det svårt att publicera namn och bild med tanke på de anhöriga, säger Helge Gustafzon, chefredaktör på Lysekilsposten.

Kristian Alm, chefredaktör på Hallands Nyheter, säger att grundprincipen för att tidningen ska publicera namn och bild är att det på olika sätt kan vara till hjälp för läsaren.

– Är det så att en man upprepade gånger med olika kvinnor betett sig illa tycker jag att det kan vara en klok utgivarståndpunkt att publicera namn. Då är det en varning till andra kvinnor att se upp för den mannen, säger Kristian Alm.

Han menar att tidningens uppgift är att hjälpa de läsare som ännu inte har blivit drabbade, inte hänga ut redan dömda. Därför kan han tänka sig att publicera namn på exempelvis skojare som lurar pengar av folk.

Även Peter Melin, chefredaktör på Kristianstadsbladet, kan tänka sig att oftare namnge personer som begått brott inom företag, som ett slags konsumentupplysning.

– Men det är en bedömningsfråga hela tiden, säger Peter Melin.

NSDs konkurrent Norrbottens-Kuriren publicerar redan nu i de flesta fall namnen på de personer som dömts för grova narkotikabrott eller grova ekobrott. Chefredaktören Sture Bergman har fört diskussioner om att publicera namn och bild på folk som sysslar med organiserad sprithandel, men ännu har inget sådant fall varit på tapeten.

bryt

Sofia Olsson Olsén, chefredaktör på Norra Västerbotten, har funderat på att publicera namn på de personer som gjort sig skyldiga till upprepade rattfylleriförseelser.

– Om någon åker dit för 47e gången så skulle man verkligen kunna gå ut och varna. Norra Västerbotten startades ju i nykterhetens anda, så på så vis skulle det kunna vara än mer motiverat. Men det är från fall till fall, och absolut inget beslut taget.

Expressen har redan nu som princip att i de flesta fall publicera namn och bild på offentliga personer som dömts för rattfylleri.

– En offentlig person som kör rattfull utsätter sin omgivning för livsfara. Genom att publicera deras namn och bild kan vi visa upp dem som avskräckande exempel, säger Otto Sjöberg.

Enligt Robert Rosén publicerar Gefle Dagblad lika många namn på dömda personer som NSD.

– Beslutet avgörs från fall till fall, men principen är att då det rör sig om mycket allvarliga brott med stor påföljd publicerar vi namn och bild. Det gäller påföljder på sju, åtta år och uppåt. Även lägre straffskala om det är av allmänt intresse.

Senast publicerade tidningen namnet på den man som dömdes till 12 år för att ha mördat en polisman i Hedemora. Gefle Dagblad var också tidigt ute med att publicera namnet på Knutbypastorn, långt före alla andra tidningar.

– Vi är som regel tidigt ute med att publicera namn och publicerar namn då andra tidningar inte har gjort det, säger Robert Rosén.

bryt

På Norrländska Socialdemokraten, den tidning som orsakat den aktuella debatten, säger redaktionschefen Matti Lilja att NSD i praktiken sällan publicerar namn och bild på brottslingar.

– Det är enstaka fall, i regionen en till tre gånger om året. Vår policy är att alltid överväga publicering när det handlar om grovt narkotikabrott och manschettbrott, grova ekonomiska brott. Men vi ser till omständigheterna innan vi publicerar namn och bild.

Vid ett tillfälle 1996 publicerade NSD namnen på sex narkotikabrottslingar som dömdes vid samma rättegång.

– Det är trots allt ovanligt. Man ska komma ihåg att det bara bor 240 000 människor i länet och att den här typen av brott inte är så frekventa.

ae@journalisten.se

pj@journalisten.se

hl@journalisten.se

Fler avsnitt
Fler videos