”Miniminivå riskerar att bli tak”
Skulle en ny miniminivå för arvoden hjälpa de sämst betalda frilansarna till en dräglig inkomst – eller bli det nya riktmärket för uppdragsgivarna? Det debatterades när Journalistförbundets utredare Kent Werne i dag presenterade sin rapport om frilansmarknaden. RÄTTAD
Som Journalisten berättat tidigare tecknar Kent Werne en bild av en köparnas marknad, där det största problemet för frilansjournalister är pressade arvoden. Wernes sammanställning visar bland annat att hälften av frilansjournalisterna (av en enkät som 34 procent av frilansmedlemmarna i Journalistförbundet svarat på) får ut max 15 000 kronor i månaden efter skatt. Sex av tio får ut mindre än 17 500 kronor, vilket motsvarar vad anställda journalister med minimilönen 22 000 kronor får ut.
Kent Werne är själv frilansjournalist, och har tidigare skrivit om otrygga jobb i andra branscher.
– För mig var det förvånande att så pass många ändå lever under vad man kan kalla existensminimum. Jag visste att frilansar har en sämre ekonomisk situation än anställda, men det är uppenbart att för många blir priset man betalar för friheten alldeles för högt, säger han till Journalisten.
Under ett seminarium på torsdagsförmiddagen diskuterades de rekommendationer Werne ger förbundet för att motverka pressade arvoden och otrygga villkor för frilansar, som Journalisten berättade om i morse.
Ett av förslagen handlar om att komplettera frilansrekommendationen med ett nytt rekommenderat lägsta arvode. Wernes argument är att frilansrekommendationen är irrelevant för väldigt många, eftersom så få uppdragsgivare följer den. Den får därmed inte den avsedda hävstångseffekten och borde kompletteras med ett arvodesgolv motsvarande lägstalönen i Journalistavtalet. Att gå under den skulle göras skamfyllt för både köpare som säljare, menar Werne.
– En miniminivå skulle också skapa incitament för arbetsplatsklubbarna att försöka pressa upp arvodena. Ligger de lägre än lägstalönerna är man ju inne i en ren underbudskonkurrens – då måste man som fackförbund agera!
Åsa Ohlsson, frilansjournalist och tidigare ordförande i Frilans Riks, varnade dock för att effekten kan bli den motsatta: sänkta arvoden:
– Jag är rädd att en minimirekommendation också skulle bli taket. Många befarar att det kan bli det nya riktmärket för uppdragsgivarna, sa hon.
Werne föreslår också att Journalistförbundet åter överväger att tillsätta en Frilansombudsman, något som Frilans Riks flera gånger motionerat om på förbundets kongresser. Åsa Ohlsson påpekade i samma sammanhang att förbundskansliets resurser tillägnade frilansar måste öka, inte bara omfördelas. Hon tryckte på att andelen frilansar bland medlemmarna ökat relativt sett de senaste åren.
– Jag ser inte tydligt att kansliet har kompetensväxlat i och med det, sa Åsa Ohlsson.
Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling påpekar att förbundet lagt mycket kraft på att ta fram en frilanskalkylator och att förhandla fram det frilansavtal som slöts med Medieföretagen i somras.
När det gäller att inrätta en frilansombudsman är titeln inte det intressanta, utan funktionen, framhåller han:
– Jag tolkar utredaren som att det finns ett behov av att känna att någon är en ständig röst för en utsatt grupp: frilansarna, utöver Frilans Riks ordförande, som enligt utredaren inte får den stabilitet och de möjligheter som behövs. Där får vi fundera på om vi kan skapa en funktion som upplevs som vederhäftig och kan representera gruppens talan.
