”Ny våg av repression i Turkiet”

Massåtal mot journalister, fängelsestraff för grävare och utgivare, censur av regeringskritiska twitterkonton… Rapporterna om en ofri press har haglat tätt från Turkiet under försommaren och sommaren. Journalisten ringde upp statsvetaren och frilansjournalisten Ekim Çağlar.

Vad är det som händer i Turkiet just nu?

– Det är en våg av repression som jag och många med mig tror är ett sätt att försöka polarisera landet ytterligare och tysta kritiska röster.

Annons

Den politiska bakgrunden är enligt Ekim Çağlar att Erdogan och hans parti AKP i juni månads parlamentsval förlorade sin jakt på en kvalificerad majoritet och ett stärkt presidentämbete.

– Det här kan ses som en revansch för att visa att han inte är uträknad. Att symboliskt stänga av Twitter ett par timmar eller slänga ut åtal mot journalister har också ett annat syfte: att misstänkliggöra de aktörer som drabbas. För journalister och redaktioner blir det ett störningsmoment, det hänger alltid åtal över en och väntar, som tar tid och kraft.

– Och journalisterna vet att om Erdogan kan göra så här nu så är han beredd att gå långt.

Vad leder det till? Självcensur?

– Ja. Och att man måste lägga ner tid och pengar på att försvara sig i stället för att göra journalistik.

Hur är stämningen i journalistkåren?

– Tryckt men bestämd, skulle jag säga. Det finns flaggskepp kvar som gör att de oberoende rösterna ändå står starka. Till exempel har den tidning jag skriver för, BirGün, ökat sin upplaga rejält de senaste åren.

– Cumhuriyet är ett annat exempel, det är en tidning som fått en ny chefredaktör i Can Dündar. Han är oerhört respekterad som oberoende journalist och har flera gånger tidigare fått sparken. Att han fått utrymme att bedriva sitt AKP-kritiska arbete är symboliskt viktigt.

En skillnad från repressionsvågen för 10-20 år sedan är att det i dag finns möjlighet för ansatta journalister att gå vidare till andra mediebolag, säger Ekim Çağlar.

– Fler har förstått vikten av att ha oberoende medier. Partianknutna medier tar i högre grad in andra röster än de egna. Man är mindre dogmatisk än tidigare eftersom man insett att det fria ordet är viktigt, också av strategiska och pragmatiska skäl.

Kan det internationella samfundet göra något?

– De symboliska uttalandena är naturligtvis viktiga, Svenska Pen har till exempel varit tydliga. Men det behövs en utvärdering av vilka medel som egentligen är viktigast. Sveriges bästa bidrag är kanske att ge stöd till oberoende medier i Turkiet, som Bianet. Det har varit jätteviktigt.

– Jag skulle även vilja se översatta artiklar från turkiska regeringskritiska medier, så de kan publiceras direkt i Sverige.