Pappans protest mot mordbevakningen

Anhöriga till den mördade psykologen Helena Bering riktar svidande kritik mot Aftonbladet och Expressen för deras bevakning.

I ett öppet brev till chefredaktörerna Anders Gerdin och Otto Sjöberg skriver Helena Berings pappa Per Bering att han inte förstår hur ”människor som kallar sig journalister kan sänka sig till en så vedervärdig avart av journalistik som ni gjort – och gör! – i behandlingen av mordet på min dotter”. Han vänder sig mot bland annat Aftonbladets uppgifter om ”ritualmord”, där tidningen påstod att ”polisen har hittat en ritualplats för extrema sexuella intressen nära den plats i skogen där Helena Bering låg död” – en uppgift som kammaråklagaren Ronnie Jakobsson avfärdar som helt gripen ur luften.

– Jag vet inte var de får allt ifrån. Det var några gamla tidningar av det slag som väl finns ute i våra skogar ibland. Det var inget som har någon som helst bäring på utredningen.

bryt

Han har reagerat på flera artiklar om fynd på mordplatsen – den senaste förra tisdagen, då det angavs att polisen hittat två djurben som lagts i kors, med fem gravljus i ring runt korset. I artikeln framgår inte att det var Aftonbladets reportrar själva som tipsade polisen om fyndet. ”Här gör poisen ett makabert fynd”, inleds texten.

– Ja, vad ska man säga? Reportrarna ringde mig från skogen. Jag sade att vi får väl skicka ut någon och titta. Sedan kontaktade vi de anhöriga och förvarnade dem om vad som skulle komma i tidningen, säger Ronnie Jakobsson.

Två av Helena Berings syskon är själva journalister. De varnade tidigt de övriga närstående för vad som skulle kunna hända.

– Jag har varit journalist i 25 år och förstod precis hur stort genomslaget i medierna skulle vara. Ändå var det som att hamna under en ångvält, säger Gunilla Bering, som arbetar på Ekot på Sveriges Radio.

Syskonen vänder sig bland annat mot att en reporter på Aftonbladet knackat på hos familjen bara minuter efter det att de nåtts av dödsbudet och att såväl Aftonbladet som Expressen varit mycket ihärdiga i sina krav på att få uttalanden och bilder från de anhöriga.

Expressens chefredaktör Otto Sjöberg skickade i förra veckan ett skriftligt svar till Per Bering. Han skriver där att han har den ”fullaste förståelse” för att bevakningen upplevts som jobbig, men hänvisar till ”allmänintresset kring försvinnandet”.

bryt

Aftonbladets redaktionschef Niklas Silow, säger till Journalisten att han inte är förvånad av de anhörigas starka reaktion.

– Brevet ger uttryck för en väldig aggressivitet. Det är inte konstigt efter en så traumatisk händelse. Den måste kanaliseras på något sätt. Men jag tycker att det blir att de skjuter budbäraren. I ett första skede, när hon var försvunnen, använde familjen sig av medierna för att nå ut med information. Det ökar intresset för händelsen. Då kan vi inte dra ner på bevakningen när hon hittas mördad.

Har ni gjort några fel i er bevakning?

– Det finns säkert saker i våra artiklar som vi inte borde ha publicerat.

Som vad?

– När det gällde skadorna på Helena Bering fanns det en del detaljer som var för närgångna. Det reagerade jag på. Det borde vi nog inte ha publicerat.

De anhöriga hävdar att Aftonbladets reportrar varit för påträngande i sina kontakter. Hur reagerar du på det?

– Jag tror och hoppas att våra reportrar på fältet har skött sig och inte varit påstridiga. Vi försöker alltid närma oss anhöriga med stor hänsyn. Men det kommer ändå alltid att vara så i vissa fall att de anhöriga upplever det som att vi går på för hårt.

Martin Jönsson

mj@journalisten.se

Pappans brev till kvällstidningarna

bryt

Till chefredaktörerna på Aftonbladet och Expressen, Stockholm

bryt

Jag är förbryllad. Jag förstår inte hur människor som kallar sig journalister kan sänka sig till en så vedervärdig avart av journalistik som ni gjort – och gör! – i behandlingen av mordet på min dotter Helena.

Den kränkande, okänsliga närgångenhet som hon avskydde.

Jag vet inte vad som är vidrigast – det snaskiga rotandet i upphetsande detaljer, den förolämpande, falska intimiteten genom betoningen av förnamn, den hycklande medkänslan med offret och anhöriga eller den förljugna hänvisningen till ”Allmänintresset”. Det intresse som hyenor visar vid alla olyckor. Jag kan till nöds förstå hyenors psyke men jag har ingen förståelse för dem som göder hyenornas perversitet.

Och det är precis vad ni gör med era löpsedlar och förstasidor.

Finns det verkligen ingen på redaktionerna som kan föreställa sig hur det känns när ens mördade barn kopplas till ”ritualmord” med anknytning till porr? När storyn bättras på med obekräftade uppgifter om ”färskt människoblod” som skulle kunna vara min dotters. Eller när man dag efter dag får se henne i bild tillsammans med mer eller mindre fantasifulla spekulationer om vad som skulle kunna ha hänt? När sladdertackor inom polisen lockas att (mot vederlag? ) ge upphov till nya spekulationer? Jag vill inte ha någon ursäkt – det kan inte ursäktas. Jag vill inte höra något försvar – det finns inget. Jag vill ha en förklaring – ingen bortförklaring. Såna har jag hört alltför många. Utan någon som helst högaktning

Per Bering

far till psykologen Helena Bering