”Polisen äger all information i dag”

I dagens DN skriver ledarskribenten Hanne Kjöller under rubriken "Fotograferna är bra för polisen" om hur polisen efter Husbyskjutningen i våras uppgav att mannen dött i ambulans, trots att han avlidit och låg kvar i sin lägenhet. Det dröjde till nästa eftermiddag tills uppgiften korrigerades, efter att fotografen Björn Lockström fångat på bild hur kroppen bars ut först i gryningen – trots att han flera gånger under natten fått höra av polisen att kroppen förts bort i ambulans. "Ett missförstånd mellan två beslutsförfattare", har polisen förklarat det.

Björn Lockström har jobbat med krim och blåljusjournalistik i femton år. Han menar att händelsen i Husby bara är ett exempel på hur illa kommunikationen mellan polis och medier fungerar i dag.

– Det som har hänt sedan polisradion stängdes av är hårresande. Polisen äger all information i dag, du har inte en chans att kunna kontrollera eller motbevisa någonting. De sätter agendan och bestämmer vilka grejer vi ska ta upp på redaktionerna, säger han.

Annons

När det nya systemet Rakel infördes runt 2008 lovades att polisen själv skulle berätta när något är på gång. Men det fungerar uselt, säger Björn Lockström. Den RSS-tjänst som Stockholmspolisen använder kan uppdateras en gång på ett halvt dygn, menar han, och informerar sällan om de stora och allmänintressanta händelserna.

Hur jobbar du i stället?

– Man får försöka hålla koll, ha folk som tipsar en. Och finns en del så kallade snälla poliser också som ringer och tipsar.

Björn Lockström menar att det skulle kunna fungera helt annorlunda.

– Jag roade mig med att plocka hem dansk polis RSS i Köpenhamn. Där hanterar man det på ett helt annat sätt. Man släpper inte ut småbrott som ingen i breda allmänheten bryr sig om, men vid stora polisinsatser skickar man ut ett meddelande precis när de startar insatsen, som sedan uppdateras flera gånger, och sedan meddelar om presskonferens. Här har du absolut ingenting.

Kjell Lindgren är presstalesman vid Stockholmspolisen:

– Vi har i storleksordningen 1 100 till 1 300 händelser per dygn. Det vi lägger ut blir ett urval från det de flesta tycker är intressant. Jag kan förstå att en fotograf inte tycker att ett inbrott är så intressant till exempel, men vårt uppdrag är att serva allmänheten, säger han.

Varför lägger ni ut så relativt få händelser?

– Dels är det inte bemannat hela dygnet. Vi har tre befattningshavare som är utbildade för det här, som går på schemaläggning och ibland kommenderas till andra verksamheter. Det är ogörligt att få med allt.

Men är det inte demokratiskt viktigt att medier informeras?

– Jo, och det här är ett fenomen vi funderar mycket över. Vad är rimligt och vettigt, vad klarar vi av?

Björn Lockström tycker att det är fråga om ett demokratiproblem:

– Polisen är den myndighet som åtnjuter näst mest skattepengar. Varför ska vi inte kunna ha insyn i den? Polisen blir mindre transparent, till skillnad från andra myndigheter.

Det handlar inte bara om att radion tystnat, enligt Lockström; han möter också ofta en ovilja att berätta när han ringer sina kollar, särskilt nattetid.

– Det är samma personal som betjänar pressnumret lägger ut information på hemsidan – men som också kan behöva ta 112-nummer, säger Kjell Lindgren på Stockholmspolisen.

– Naturligtvis prioriterar vi 112-samtal. Vi tar allt i inkommande ordning. Ibland får man vänta länge. Vi betjänar pressnumret i den mån vi hinner.

Björn Lockström tycker att de stora medierna inte har tagit frågan på tillräckligt stort allvar.

– Risken är stor att det försvinner en sorts jobb. Man kan redan se att blåljusrapporteringen har ändrats.

Ett av argumenten när Rakel infördes var att kriminella inte skulle kunna avlyssna polisradion.

– I England har de försökt med att redaktioner får radioapparater med en kvarts fördröjning. Det skulle vi ta emot med öppna armar i dag, säger Björn Lockström.

– Vi har ett problem snart i Sverige med det här. Det är ju inte Nordkorea vi lever i, där poliser kan ljuga eller bete sig hur som helst.