Gå direkt till textinnehållet

Samir Abu Eid: Oerhört frustrerande att vara så hårdbevakad

– Jag jobbar i några av de farligaste länderna i världen. De flesta går ändå att åka till. Men Syrien känns som något helt annat, säger SVTs korrespondent Samir Abu Eid efter attacken mot presscentret i Homs.

Attacken mot det provisoriska presscentret i syriska Homs, som dödade bland andra journalisterna Marie Colvin och Remi Ochlik, har väckt reaktioner världen över. Sveriges Televisions utrikeschef Ingrid Thörnqvist konstaterar att hon konstant lever med frågorna om medarbetares säkerhet.
– Vi skickar ut folk till ställen vi vet är farliga, till krig och konflikter. Det är alltid en väldigt svår avvägning. Man vill vara där och rapportera med egna medarbetare, å andra sidan vill man inte utsätta dem för för stora risker. Men om vi inte skulle ta risker skulle vi sitta hemma hela tiden, säger hon.

SVT fattade tidigt beslut om att inte åka in i Syrien på turistvisum, delvis för att riskerna var för stora. I stället åkte Mellanösternkorren Samir Abu Eid och fotografen Anna Stålberg – två av få svenska journalister på plats – in på journalistvisum. Det innebar dock starka restriktioner i deras möjligheter att förflytta sig, filma och intervjua. Homs kom de inte i närheten av.

– Självklart är det oerhört frustrerande att vara så hårdbevakade av regimen. Jag har inte varit med om något liknande. Det är svårt att jobba och göra något vettigt – vi ville ju prata med oppositionella och med vanliga människor. Med kamera, stativ och mikrofon blir det extra svårt, säger Samir Abu Eid.
För att ta sig till den belägrade staden Homs hade SVTs team behövt smugglas in och kringgå regimen. En stor risk, som de nu dödade och skadade journalisterna förmodligen tagit.
– Hade det inte varit för de här oerhört modiga journalisterna hade mycket inte kommit ut. All respekt för dem, säger Samir Abu Eid.
Han är chockerad över uppgifterna att granatattacken mot mediecentret i Homs tycks ha varit en riktad attack, avsedd att stoppa rapporteringen.
–  Den har också drabbat medborgarjournalisterna, de unga modiga syrierna som försökt sända ut information.
Svenska Dagbladets erfarna utrikesreporter Bitte Hammargren pekar på samma sak:
– Myndigheterna kunde se att det skickades ut mobilsignaler från presscentret – det här kan vara ett sätt att tysta de sista oberoende vittnena. Och vilka vågar skicka dit reportrar nu? Modern teknik har gjort mycket för journalistiken, men den kan också utsätta medarbetare för risker. Det känns jävligt obehagligt, säger hon.

SvD har frilansen Alexandra Sandels på plats i Damaskus. Bitte Hammargren konstaterar att hon själv har sökt journalistvisum till Syrien men inte fått det och att hon svårligen kan få turistvisum.
Samir Abu Eids personliga inställning till risktagande ändrades inte av attacken i Homs. Han har tre barn och ”tänker hela tiden på säkerheten”.
– Jag får vara glad om jag överlever de här åren i Mellanöstern, men det är det här jag vill göra. Och det är historiskt viktigt det som händer nu, det är otroligt viktigt att vara här och skildra.
Just nu tänker han oavbrutet på hur SVT kan gå vidare och berätta vad som händer inne i Syrien.
– Det är viktigt att vara på plats, trots all ny teknik som kan få ut bilder. Som Marie Colvin pratade mycket om, vi har ett moraliskt ansvar att åka dit och berätta.
 

Fler avsnitt
Fler videos