Sexuellt övergrepp väckte debatt om tysta korrespondenter

Den 11 februari utsattes Lara Logan för sexuella övergrepp på Tahrirtorget i Egypten. Efter en sjukhusvistelse är hon hemma och har uttryckt en vilja att återvända till jobbet, mycket mer har Lara Logan inte avslöjat. Men det faktum att den kända TV-reportern överhuvudtaget berättade om det som hade hänt gjorde att andra amerikanska journalister talade ut om övergrepp och sexuella trakasserier. Läs exempelvis här.

Judith Matloff, adjungerad professor på Columbia Graduate School of Journalism och före detta korrespondent i 20 år, publicerade 2007 en artikel om egna och kollegers upplevelser av sexuellt våld mot kvinnliga journalister, där hon skriver att problemet är större än många tror. I samband med attacken på Lara Logan tar hon här upp ämnet igen. Anledningen till att många inte berättar, ska enligt henne vara en blandning av att det rör sig om något väldigt privat och en rädsla för att bli tvungen att lämna sitt uppdrag.

Anna Koblanck, Dagens Nyheters korrespondent i Sydafrika, har förståelse för det resonemanget.

Annons

– Det kan jag förstå, även om det är tragisk om det är så. Det kan finnas en känsla av att vissa chefer är mer rädda om de kvinnliga korrespondenternas säkerhet just för att de är kvinnor, trots att en manlig korrespondent säkert kan råka precis lika illa ut.

Frilansjournalisten Nathalie Besér, tidigare Mellanösternkorrespondent för Dagens Nyheter och i dag frilans i Mellanöstern, tror att det kan bero på att man inte vill visa sig svagare än sina manliga kolleger.

– Det kan också finnas ett dåligt samvete för att man utsatt sig själv för en farlig situation, säger hon.

Varken Anna Koblanck eller Natalie Besér har råkat ut för något själva.

– Jag känner faktiskt ingen som har råkat illa ut på det sättet heller. Men visst är man extra rädd i vissa situationer. En gång skulle jag ut till ett område och fick reda på att två franska biståndsarbetare hade våldtagits inne på deras egna kontor i just det området. Då blir man skraj, säger Anna Koblanck.

Anna Koblanck tycker alltså att det borde ingå någon sorts utbildning i hur man ska hantera eventuellt sexuellt våld i de utbildningar som finns, även om hon själv är osäker på hur den skulle se ut. Själv brukar hon se till att hon har någon med sig om hon vet att hon är utsatt för risk.

TTs utrikeschef Karl Vicktor Olsson berättar att TTs journalister inte har fått någon utbildning som specifikt fokuserar på sexuellt våld, men säger att frågan tagits upp och diskuterats på försvarets utbildningar, som TT-medarbetare gått. Han har inte heller varit med om att det drabbat någon av TTs medarbetare.

Anna Koblanck vet inte hur hon skulle agera om något hände henne själv.

– Det är väldigt svårt att säga eftersom jag aldrig varit med om det. Jag hade nog berättat, fast i förtroende. Det är som med sexuella trakasserier och sexuellt våld i allmänhet att det är lite känsligt att berätta om.

Judith Mastoff skriver att Lara Logan är modig som berättar om det som hänt henne och hoppas att det ökar medvetenheten på redaktioner.

– Alla diskussioner kring ämnet är bra. Det är skandal om det skulle vara förknippat med skam och skuld att utsättas för brott, säger Nathalie Besér.