”Tar gärna på mig att vara arg”

I sin krönika i DN Kultur i dag skriver Croneman om obefintliga resurser till granskande journalistik, och de prioriteringar som gör att medier rapporterar om prinsens middagsmat men att ingen upptäckt de 36 bortslarvade landsbygdsstödmiljarderna:

”Hur ser den journalist ut som i dag törs gå in till sin chef och dra storyn om de 36 miljarderna och be om att få ägna sig åt den här affären i två tre månader? Det är kanske den tid det tar. Tjenare.”

Varför är du så arg?

Annons

– Jag tycker egentligen inte att jag är det, men jag framstår som det eftersom ingen annan är arg. Det är en så jävla verserad ton överallt. Jag tar gärna på mig att vara arg.

– Jag vill röra om och provocera med min text förstås, att man ska börja diskutera hur det ser ut, vilka jobb som görs, hur resurserna fördelas.

Johan Croneman är trött på ”villfarelsen om vänstervridningen” i medierna.

– Så fort det är ett program som ser ut som vänster, om SVTs Lönesänkarna, blir det ett jävla hallå och ifrågasätts från alla håll.

Du skriver att ”Vi har numera en högervridning i medierna som är närmast absolut”. Men det saknas väl inte starka vänsterröster i till exempel DN Kultur eller Aftonbladet?

– Jag skulle verkligen vilja veta vilka de vänsterrösterna är, det sägs alltid att de finns. Vi har medier som domineras totalt av borgerliga röster och borgerliga ägare. Det finns inget som tyder på någon vänsterövervikt i nyhetsrapportering. Tvärtom präglar ägandet rapporteringen.

Har du några konkreta exempel?

– Jag menar inte att den präglas bokstavligt partipolitiskt, men generellt är det så. Att det rotas och grävs så lite relativt sett är ett tecken på att man inte är intresserad av att rota för mycket.

Du har fått mothugg av bland andra Olle Zachrisson på SvD Näringsliv, som pekar på att de visst hårdbevakat Vattenfallaffären som du också tar upp.

– Det vet jag väl att de har tittat på Vattenfallhistorian. Men jag tycker inte att man går till botten med det, och snart en dag är det färdigklickat och då läggs det inte mer på det.

Att flera mediechefer går i försvarsställning hade han väntat sig.

– Klart att Mattsson och Helin och varenda mediechef hoppar fram och pekar. De få som gräver blir ett alibi – titta bara vad vi gör! Men jag säger inte att det inte görs något, jag pekar bara på fördelningen av resurserna. När man hör om de 36 landsbygsmiljonerna som försvann, har medierna verkligen gjort sitt jobb där? Det är media som ska vara på det där först, inte någon utredare som larmar. Det är dåligt.

De få grävare som finns kvar är de som gör det som ett kall, menar Johan Croneman, som själv har flera vänner som tvingats sluta gräva.

– De jag pratar med får aldrig betalt för sitt jobb. Det går inte att sälja saker längre, varken till TV eller tidningar.

– Utan Uppdrag Granskning vet jag inte vad vi skulle göra. De gör ett enormt bra jobb, de är det stora alibit. SVT håller alltid fram dem och tycker att det räcker så, men det gör det ju inte.