Gå direkt till textinnehållet

”Jag är van vid att vara högljudd och jobbig”

Hon är 24 år och ansvarig för sociala medier-strategier på samtliga digitala titlar på Bonnier Tidskrifter, och samtidigt chefredaktör för Veckorevyn.se. Irena Pozar har inte gjort kometkarriär genom att vara inställsam.

Irena Pozar är på många sätt typisk för sin ålder. Hon använder Twitter, Facebook, Instagram och Snapchat. Hon börjar sin arbetsdag med att kolla vad som hänt i sociala medier och på webben, och hon har koll på såväl algoritmer som tutorials (korta filmklipp som ger tittaren en snabbkurs i något, till exempel sminkning).

Men samtidigt känns hon äldre än vad hon är. Kanske beror det på hennes erfarenheter. Erfarenheter som många – även betydligt äldre – journalister saknar.

Irena Pozar föddes i Sarajevo 1992. När hon var drygt ett år gammal tvingades familjen fly kriget, och de hamnade till slut i Sverige. De första månaderna bodde de på en flyktingförläggning i Växjö, innan de kunde flytta till en egen lägenhet utanför staden.

Hon är för ung för att själv minnas kriget eller flykten. Men hon minns sina föräldrars oro. Oron över släktingarna som blev kvar, oron för framtiden både i Bosnien och i Sverige.

Och hon minns hur det var att växa upp som flykting. Att hela tiden bli sedd som annorlunda.

– Jag har aldrig haft en lärare som kunde uttala mitt namn. Jag fick gå på stödsvenska för att det var mitt andraspråk, trots att jag var bäst i klassen på svenska.

Samtidigt tror hon att hon har förskonats från en del av fördomarna och rasismen eftersom hon är blond och ljus. Hennes lillebror, som är född i Sverige, har på många sätt haft det tuffare.

– Han ser mer ut som en ”invandrare”, säger hon och håller upp pek- och långfingrarna som två klamrar i luften.

Synen på Irena Pozar och hennes familj har påverkat henne mycket, både privat och professionellt. Hon känner ett starkt driv att motbevisa fördomarna mot henne och andra.

– Hela min politiska och journalistiska gärning bygger på det, att jag upptäckte rasismen och sedan patriarkatet.

Att vara ung och framgångsrik kvinna är nämligen inte enbart positivt i allas ögon. Det fick Irena Pozar erfara tidigt.

Hon började som ungdomsreporter på Smålandsposten redan när hon gick i gymnasiet. Där skrev hon om kultur, nöje och ungdomsfrågor. När hon senare flyttade till Stockholm ville hon jobba med mode, och sökte praktik på Nyheter24s sajt Modette. Men under intervjun märkte Nyheter24s chefredaktör Henrik Eriksson att hon hade ett intresse för politik och samhällsfrågor, och frågade om hon inte ville prova att jobba som nyhetsreporter i stället.

– Så det gjorde jag, och jag trivdes. Det kändes mycket coolare än att gå på pressevent på Riche. Det här var inför valet 2014, Sverigedemokraterna växte samtidigt som Feministiskt Initiativ gick framåt. Jag har ett starkt engagemang i den feministiska och antirasistiska debatten, så det var bra tajmat.

När hon hade jobbat i två månader på Nyheter24 skrev hon en krönika riktad till manliga feminister med rubriken ”Män måste backa, ta ett steg åt sidan och hålla käften”. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Hon fick mängder av hatiska mejl och kommentarer och även konkreta hot.

Irena Pozar visste redan innan vad kvinnliga journalister kan råka ut för, men blev ändå förvånad över hur lite som krävdes för att trigga igång nättrollen.

– Jag trodde att de gjorde så mot kända debattörer och chefer, inte mot någon helt nyanställd på Nyheter24. Jag fattade inte hur mobiliserat hatet är, att det finns så många som sitter och väntar på att någon som inte passar in i normen ska säga något som de kan racka ned på.

Den grövsta kommentaren, att hon skulle få en kniv upp i fittan, polisanmälde hon. Anmälan ledde till åtal och mannen som skrev kommentaren dömdes i tingsrätten för ofredande. Men i hovrätten friades han. Trots att kommentaren borde vara straffbar räckte inte lagstiftningen till för att döma honom, ansåg hovrätten.

Men Irena Pozar ångrar ändå inte anmälan.

– Det drog igång en debatt som är viktig. Vi behöver en lagstiftning som kan hålla jämn takt med samhällsklimatet, och jag vet att mitt fall omnämns i det nya lagförslaget om näthat.

Irena Pozar var 22 år gammal när hon skrev krönikan om manliga feminister, och tvingades möta näthatet för första gången. Men det var inte den sista. Hon har i perioder levt under skyddad identitet för att hotbilden mot henne varit så stark.

– Hoten kommer så fort jag skriver om feminism och antirasism. Jag tror att de ämnena triggar så mycket för att det är frågor som berör. När man känner sig attackerad som man eller som vit tror jag att man reagerar på ett sätt man inte hade gjort annars. Det ligger så nära en som person.

Irena Pozar är glad över att hon bor långt ifrån sin familj, så att hotbilden inte spiller över på dem. Stundtals har hatet fått henne att censurera sig själv. Men hon har aldrig övervägt att helt sluta skriva om feminism och antirasism.

– Även om det är jobbigt så är det värt det. Jag är van vid att vara högljudd och jobbig. Jag vet inte varför, men jag har alltid varit en väldigt arg person. Jag har låg tröskel, det är ingen positiv egenskap för folk i min närhet. Men jag märkte snabbt att jag kunde använda det i min journalistik.

Hennes erfarenheter har också gett henne en större förståelse för vad Veckorevyns läsare möter på nätet. Unga tjejer som inte är offentliga personer råkar också ut för näthat, påpekar Irena Pozar.

– Det är viktigt att vara på nätet för att förstå det. Den typ av kommentarer jag får övertygar mig om hur långt vi har kvar i jämställdhetskampen, och att vilka frågor jag lyfter har betydelse.

Irena Pozar blev chefredaktör för Vecko­revyn.se i somras. Hon rekryterades till Bonnier Tidskrifter för ett år sedan, och ansvarar även för tidskrifternas strategier inom sociala medier.

– Det är mycket att göra, men det är ganska lätt att kombinera. Sociala medier och utveckling följer jag ändå, det är mitt intresse. Men mitt hjärta brinner för Veckorevyn. Unga tjejer är mina favoritpersoner.

Feminism och tjejtidningar har inte alltid gått hand i hand, och en del höjde därför på ögonbrynen när Irena Pozar blev chefredaktör för Veckorevyn.se. Men det finns egentligen ingen motsättning, anser hon.

– Tjejtidningar har varit en viktig del av den feministiska kampen genom att de har stärkt unga tjejers intressen. Jag upplever annars att det tjejer gillar ses ned på. Man skojar åt att de köar i en vecka för att få biljetter till One Direction, men killar som köar i en vecka för en ny Iphone ses inte som skrattretande.

Varför tror du att det är så, att man ser ned på tjejers intressen?
– Patriarkatet, svarar hon med självklarhet i rösten. Kvinnliga intressen värderas inte lika högt som manliga.

I dag vilar Veckorevyn på en tydlig feministisk värdegrund, enligt Irena Pozar. Redaktionen jobbar mycket med att lyfta fram olika kvinnor, inte bara vita, smala 20-åringar, och att inte jämföra kvinnor med varandra.

Under Irena Pozars ledning har sajten också ökat sin nyhetsbevakning, och har bland annat skrivit mycket om den nya sexualbrottslagstiftningen och det amerikanska valet.

– Men vi skriver också om Justin Bieber, eftersom våra läsare gillar honom. Det är inget vi gör narr av.

Irena Pozar vill göra Veckorevyn.se till en tidning som är lika komplex som kvinnorna som läser den. Och hittills verkar det mottas väl. Nyhetsartiklarna har gett bra respons från läsarna och väckt engagemang.

Läsarnas reaktioner är viktiga, enligt Irena Pozar. Den yngre generationen förväntar sig interaktion, ingen envägskommunikation.

– Jag tror att Veckorevyns läsare känner lojalitet gentemot oss, och vill att vi ska vara lojala tillbaka. De har inte gett upp hoppet om en öppen dialog.

Veckorevyns läsare är mycket aktiva i kommentarsfälten. Men trots det är hat väldigt ovanligt. Visst kan läsarna vara förbannade över saker de inte håller med om, men de går inte till personangrepp. För Irena Pozar råder ingen tvekan om att det beror på att majoriteten av läsarna är kvinnor.

– Vi har en enda person som sprider dålig stämning i kommentarsfälten. Det är en man.

 

FAKTA
Namn: Irena Pozar
Ålder: 24 år
Familj: Mamma, pappa och en yngre bror, samt fästmannen Johan. De ska gifta sig i maj.
Bor: I Stockholm.
Bakgrund: Reporter och krönikör på Nyheter24. Därefter reporter på Expressens sociala medier-redaktion och krönikör för tidningen. Rekryterades av Bonnier Tidskrifter för att öka det digitala nyhetsarbetet, och blev senare social media manager för de digitala titlarna. Är sedan i somras även chefredaktör för Veckorevyn.se.
Drivkraft: Orättvisor och underhållning. ”Jag vill att folk ska skratta och gråta om vartannat.”
Fritid: ”Jag är jättelat hemma. Jag sover i 30 minuter när jag kommer hem och kollar mycket serier på Netflix. Jag har inte lagat mat på tre år, det är tur att jag har en man som gör det åt mig. Vi äter också ute ofta, då måste man prata och ha det trevligt och kan inte sitta och jobba. Jag vill säga att jag reser mycket också, men det gör jag nog inte.”

Fler avsnitt