”Jag har lite svårt att skilja på jobb och privatliv.”

Lotten Collin sitter i soffan i Konflikts redaktionslokal, ett lagom stökigt rum som hon delar med tre kolleger.
Det händer att hon sover över i soffan.
– På anställningsintervjun inför korrespondentjobbet i Rio oroade sig ledningen mest för att jag skulle jobba ihjäl mig. Och, ja, jag har lite svårt att skilja på jobb och privatliv. I min värld är de inte så separerade.
Som mest har hon jobbat 48 timmar i sträck. Men hon drivs inte av pliktkänsla.
– Jag försöker koncentrera mig på att göra saker som jag tycker är roligt. Mina chefer vet att jag verkligen jobbar när jag är på jobbet, men ibland kan jag försvinna iväg ett tag ifall jag behöver.
Som ungdomsreporter i Expressen 1996 skrev Lotten Collin så här:
”Jag älskar djur, så det vill jag ha huset fullt av. Katter och kaniner, och en tam liten lejonunge som aldrig blir stor.”
Den tolvåriga reportern fortsatte att berätta om sina drömmar, som om hon anade hur hennes liv skulle komma att gestalta sig.
”Jag skulle också vilja ha en sådan bil som Skalman har, med vingar som kan fällas ut, då kan man bara flyga i väg om man hamnar i bilköer. Och eftersom jag gillar att åka tåg skulle jag ha ett specialtåg där rälsen börjar inne i trädgården.”
Lotten Collin reste mycket redan som liten och hon har flackat runt i världen sedan dess.
I maj åker hon till Latinamerika och jobbar parallellt med SRs mångårige Latinamerika-korrespondent Lars Palmgren. Och i höst tar hon över efter honom. Hon ser fram emot det, men är ödmjuk inför sin företrädares erfarenhet och kunskap.
– Lars Palmgren har varit överallt. En stor fördel för mig är att han kommer att bo kvar i Chile. Jag hoppas kunna ha ett akut kortnummer att ringa honom och fråga när jag behöver hjälp.
 

Läs hela intervjun med Lotten Collin i Journalisten nr 3 2013. Beställ din prenumeration här.

Annons