”Jag tror att jag har skrämt en del människor”
Hemmablindhet och vitmedelklassjournalister. Två ord som får röda lampor att börja blinka inne i Sanna Klinghoffers huvud. Och som kanske hör ihop.
På Kaliber, SRs program för grävande journalistik som Sanna Klinghoffer var med och startade 2004, pratade trion Klinghoffer-Kristina Hedberg-Anna Jaktén mycket om hemmablindhetsfläckar. Hur vi missar att granska det som finns rakt framför näsan på oss.
– Vi går så lätt i samma upptrampade stigar. Jag tror inte det finns några yrkesgrupper som är mer granskade än polis och socialtjänst, kanske politiker också. Det är jätteviktiga grupper att granska, de har stor makt över individer. Men Jesus, det finns ju fler yrkesgrupper!
– Det finns så mycket brallighet och viktighet kring gräv. Det finns schabloner – man måste ha några kvitton att kasta i ansiktet på någon. Det måste rymma specifika ämnen.
Med Sanna Klinghoffer som producent letade Kaliber medvetet efter andra, mer okända, sfärer att rota i. De borrade ner sig i saker de tänkt på, grejer de sett. Deras granskningar spände från forskningens (o)beroende till hur hårfrisörer utsätts för kemikalier i jobbet. Eller hur Hammarby Sjöstad fått sina fina gator till priset av kinesiska arbetares hälsa.
Just Kinagrävet började med att Sanna Klinghoffers svärmor köpt billiga kläder i Spanien åt barnbarnen.
– Jag fattade inte hur en pyjamas kunde kosta 20 spänn. Det blev en mani: vem betalar priset för det vi inte betalar någonting för? När jag var liten lagade man sina strumpor. Det gör man inte i dag, man slänger dem.
Läs hela intervjun med Sanna Klinghoffer i Journalisten nr 6/2012. Prenumerera här.
