Thomas Hammargren: ”Jag är sugen på att skriva igen”

3 september, 2001

För åtta år sedan fick journalisten Thomas Hammargren sin polisbricka efter tio månader på Polishögskolan. Nu återvänder han till journalistiken och en tillvaro som frilansare. – Jag har fått en inblick i andra människors liv som jag inte skulle fått på samma sätt som iakttagande journalist.

Men nu är han sugen på att skriva igen.

Första gången jag mötte Thomas Hammargren hade han precis lärt sig peka med hela handen. Stolt stod han på scenen i Polishögskolans aula och fick sin polisbricka ur dåvarande rikspolischefen Björn Erikssons hand.

Thomas var tjänstledig från jobbet som reporter på kvällstidningen Idags stockholmsredaktion och hade just gått klar Polishögskolans tio månader långa grundkurs.

Nu, snart åtta år senare, har han precis lämnat tillbaka sin polisbricka och sin uniform. Längtan efter journalistiken blev för stor. Nu ska Thomas Hammargren börja frilansa.

När vi möts igen har vi bytt intervjuplats, från Polishögskolan till konditoriet Vetekattens uteservering. I ett hörn sitter en man och skriver på en bärbar dator. Det ser mysigt ut. Thomas blir förtjust och ser framför sig hur han skulle kunna tillbringa sina frilansdagar med att sitta och skriva utomhus i solen.

Redan som nybliven polisaspirant lämnade Thomas öppet om han skulle kunna överge journalistiken för polisyrket för gott. Han var äldst i klassen med sina 34 år och funderade en del över var gränsen gick för när han skulle bli mer polis än journalist.

Polis var ingen pojkdröm

Det var ingen pojkdröm som fick honom att välja polisyrket. Däremot tyckte han då att han stod ”mitt i livet” och ville fördjupa sina kunskaper inom något område. Han insåg att han skulle få nytta av allt han lärde sig som polis, även om han gick tillbaka till journalistiken.

Nu har han kommit till den punkten.

– Det var mycket svårare att bestämma sig för att hoppa av journalistiken och bli polis än det känns i dag när jag tagit steget tillbaka till mitt gamla yrke. Jag är väldigt sugen på att börja skriva igen och har många idéer om vad jag vill göra. Det känns spännande att få planera och förverkliga dem.

Thomas Hammargren ska varva mellan att frilansa från Luleå och Stockholm, åtminstone i början. I Luleå ska basen ligga, för där bor sonen Anton som han har gemensam vårdnad om. Thomas har fått ett starta-eget-bidrag genom Arbetsförmedlingen i Luleå, vilket han ser som ett bra stöd för att komma igång. Men i höst är det i alla fall meningen att han ska jobba från Stockholm och arbeta upp sitt kontaktnät. Han har också drömmar om att kunna kombinera frilansandet med resor till olika länder.

– Livskvalitet är viktigt för mig. Jag vill ha en trygg bas men ändå kunna jobba kreativt. Det tror jag att jag kommer att kunna göra som frilans.

Han har redan fått ett par jobberbjudanden som han tackat nej till. Och att söka ett fast jobb på en kvällstidning har han inga som helst planer på.

Att han tog steget att säga upp sig beror också på att han fick ett erbjudande av Rikspolisstyrelsens tidning Svensk Polis att regelbundet medverka som frilans.

– Det kändes som en stor trygghet och en möjlighet för mig att fortsätta ha kontakt med polisverksamheten på mitt eget sätt. Men jag ska bredda mig och skriva om allt. Jag tycker att det är intressantast att skildra andra människoöden.

Skrev även under polistiden

Det är ett tufft jobb att vara polis. Ibland har Thomas upplevt att det ansvar han haft varit alltför krävande.

– Det ska bli skönt att komma och gå hur jag vill. Att åka vart jag vill när jag vill. Jag är inte så säker på att jag vill tillbringa hela långa vintern i Sverige och då finns möjligheten att göra något annat.

Thomas gick ut Polishögskolan som en i den sista kull som fick betalt under utbildningen. Det såg han som ett privilegium, även om lönen inte kom i närheten av det han tjänade som reporter på Idag.

– Men jag har funderat över om jag var riktigt motiverad för att bli polis. Ibland kan jag tänka att jag borde ha lämnat min plats till någon annan. Jag kanske hade varit journalist för länge för att kunna sadla om helt.

Egentligen släppte Thomas aldrig journalistiken helt och hållet under sina år som polis. Redan under den två månader långa samhällspraktiken som polisaspirant efter grundutbildningen tangerade han journalistiken.

Han arbetade i Utrikesdepartementets pressrum under förra valet och under folkomröstningen om EU och ackrediterade utländska journalister. Han var också biträdande press- och informationschef under Stockholm World Police Fire Games och under det senaste riksdagsvalet var han under en månad inkommenderad som sambandsman vid UDs pressrum med ansvar för ackreditering av utländska medier. Under hela polistiden har han haft frilansverksamheten som bisyssla.

– Polisledningen har varit väldigt generös med att låta mig frilansa så länge det inte inneburit att jag utnyttjat min ställning som polis. Jag har skrivit en del artiklar som hobby, mest för att finansiera resor jag velat göra. Men det har inte varit så mycket, för man orkar inte när man har ett annat heltidsjobb. Fritiden är mycket värd för mig.

“Aspiranter har fått följa med till Expressen”

Thomas har jobbat som polisassistent på Solna närpolisstation på halvtid. Det senaste året har han varit rekryterings- och polisaspirantansvarig vid Västerorts polismästardistrikt på den andra halvan av tjänsten.

– Jag har tagit med en del polisaspiranter till Expressens redaktion för att de ska få en inblick i journalistyrket. Det har ofta blivit roliga diskussioner.

Det bästa med tiden som polis tycker Thomas har varit att jobba på en icke kommersiell arbetsplats med en sammansvetsad kamratkrets, där man samarbetar och litar på varandra. Fördelen med att vara polis är att man slipper den konkurrens som finns på kommersiella mediearbetsplatser. Det finns också en del likheter mellan att vara journalist och polis, tycker han. Båda yrkesgrupperna har en uppgift att ta reda på och redovisa vad som hänt.

– Jag har fått en inblick i andra människors liv som jag inte skulle fått på samma sätt som iakttagande journalist. Som polis har jag mött ett väldigt förtroende hos folk, trots att mycket som händer ofta rör väldigt känsliga saker. Det har varit personlighetsutvecklande att få vara med om det.

Man ska inte stanna på ett jobb mer än 3-5 år, tycker Thomas. Men för egen del har han just nu ett kortare perspektiv.

– Nu tar jag ett halvår i taget, sedan får jag se om jag har nya visioner som leder till nya beslut.

“Fler journalister borde testa något annat”

Han tycker att fler journalister borde våga prova på andra saker i livet.

– Man blir inte en sämre journalist av att vara borta ett tag för att skaffa ny kunskap. Det är bra att ta time out ibland, inte minst av respekt för läsarna.

Men Thomas inser att det kan vara svårt att bryta sig loss när allt bara rullar på. Själv blev han klar över hur kul han tyckte att det var med journalistik när han tog tjänstledigt en längre tid för att göra en resa till Bali och Thailand.

– Jag gjorde reportage om svenskar med långa fängelsestraff i ett fängelse i Bangkok och jag skrev om de thailändska bärplockarna för Expressen. Det var utvecklande att göra de jobben. Och någonstans insåg jag väl att det här var vad jag ville syssla med.

En resa till Sydafrika i våras bekräftade än mer att han var på väg att återgå till journalistiken.

Thomas började också fundera på att lämna polisyrket när polisstationen i Solna slogs ihop med en annan station. I ett slag försvann många arbetskamrater till andra jobb ute i landet och Thomas tyckte inte att det var lika kul att jobba som polis längre. Det spelade också in att han inte fick en tjänst som han sökte på Säpo.

– De tyckte nog att jag var för mycket journalist.

Misstänksamheten över att han som journalist skulle bli polis var något han också fick känna på redan när han sökte till Polishögskolan. Då fick han frågor om han var ute för att wallraffa och om hur han skulle bete sig som polis om han mötte journalistkolleger i tjänsten. Även inför sina klasskamrater fick han stå till svars ibland när journalistik kom på tal.

Vill inte prata om Göteborgskravallerna

Jag frågar honom om hur han ser på händelserna i Göteborg – med sin erfarenhet både som journalist och polis.

Men han är inte så villig att prata om det.

– Det är svårt att uttala sig när man inte varit på plats. Det blir mycket känslor när något sånt dramatiskt händer. Men det finns ju klara regler för hur polisen ska agera och när den får använda sig av nödvärn. Under mina år som polis har jag själv aldrig sett någon polis som gått över gränsen.

Även om Thomas Hammargren har lämnat in sin polisbricka har han möjlighet att bli återanställd inom fem år.

Så vem vet, vi kanske får ses igen för en ny intervju.

qr@sjf.se

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera

 

Journalisten TV

Journalisten på Youtube

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Grodor

Fler grodor

Senaste numret

Prenumerera

Redaktionsbloggen

mer

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies