Wallraffar i vården

För att undersöka hur patienter bemöts har hon ibland wallraffat. När hon undersökte om tandläkare genomför onödiga behandlingar bokade hon tid hos fyra. Resultatet blev fyra olika diagnoser. Det visade sig att två av dem ville dra ut hennes friska visdomständer.

När den nya diagnosen bipolär light kom för ett antal år sedan och ett läkemedelsföretag lanserade medicin mot denna åkomma sökte hon upp tre psykiatriker och sade att hon led av nedstämdhet och sömnproblem. Det tog en av de privatpraktiserande psykiatrikerna bara 20 minuter att fastställa hennes diagnos efter att hon berättat att hon ibland var lite uppåt och köpte skor och kläder i onödan. Förutom diagnosen på en livslång sjukdom fick hon ett recept på den nya medicinen och en broschyr från läkemedelsföretaget.

 – Det är inte jag som är storyn, jag är berättelsens verktyg. Man ska inte slentrianmässigt wallraffa. Metoden ska användas varsamt. Vi journalister borde i större utsträckning wallraffa som konsumentent, för vi är ju alla konsumenter till vardags.

Annons

Hon är utbildad undersköterska och tog sommarvikariat på äldreboende. Vårdbolaget snålade in på maten. Personalen hann inte med den grundläggande omvårdnaden, som att ta upp de äldre ur sängarna på helgerna. Många hade liggsår. För att spara pengar uppmanades personalen snåla på blöjor och inte byta dem så ofta. Cheferna påstod att de nya blöjorna kunde absorbera mycket mer urin. Även på tvättlappar skulle det sparas in.

– Jag grät när jag gick hem efter många arbetspass. Jag var en del av vanvården. Jag insåg då hur vårdpersonalen blir etiskt utbränd. Det var plågsamt att inte få möjlighet att göra ett bra jobb, det gjorde ont i hjärtat.

Läs hela intervjun i Journalisten nr 13 2013.