Anders R Olsson: Provocerande snömos om yttrandefriheten
Sedan ett par år driver Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, en kampanj mot tryckfrihetsförordningen (TF), yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och de pressetiska reglerna. Vårens pamflett i ämnet är ovanligt osaklig.
Sedan ett par år driver Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, en kampanj mot tryckfrihetsförordningen (TF), yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och de pressetiska reglerna. Vårens pamflett i ämnet är ovanligt osaklig.
Eftersom SNS frontfigur Olof Petersson har ett förflutet som forskare är det viktigt att understryka att det här inte handlar om vetenskap. Forskare som behandlar kontroversiella ämnen brukar åtminstone nämna argument som
talar mot den egna uppfattningen. Så sker inte här.
Av forskare begär man också att begrepp som är centrala för framställningen definieras. Rapportens titel är nu ”Medierna och yttrandefriheten”. Termen ”medier” upprepas sida upp och sida ned och betecknar omväxlande (1) subjekt, medierna gör ditten eller datten, (2) samhälls-arenor på vilka journalister och andra grupper, oklart vilka, uppträder, (3) Kommunikationsteknologier – tv, radio, tidning, internet med flera, eller (4) något oklart. ”Yttrandefrihet” används som (1) rättslig företeelse, (2) sociologiskt begrepp (ett eliternas redskap för maktutövning) eller (3) som något obegripligt, till exempel ”den redigerade yttrandefriheten”.
Stora delar av stridsskriften är alltså språkligt snömos, men om målet råder klarhet. TF och YGL ska avskaffas till förmån för en kortfattad deklaration i grundlag om att yttrandefrihet råder. Den närmare innebörden ska uttolkas av domstolar.
Tre argument kan urskiljas. För det första behöver Sverige en stabilare konstitution. TF och YGL skyddar yttranden framförda med viss teknik, och med anledning av den snabba tekniska utvecklingen har riksdagen gjort en rad ändringar, främst i YGL. För det andra gör detaljregler i grundlag att texten blir svårbegriplig. För det tredje är det orättvist att yttranden framförda med till exempel tryckpress har grundlagsskydd medan muntliga yttranden inte har det.
Detta lanseras som nya tankar och motargumenten nämns inte. Att ett väldefinierat demokratiskt värde säkras genom konskekventa korrigeringar i grundlag kan med större rätt beskrivas som stabilitet än som instabilitet. Att TFs regler är utförliga gör dem lättare, inte svårare, att förstå. En kortfattad deklaration om yttrandefrihet i grundlagen måste bli allmänt hållen och innebörden oklar för medborgarna tills de har studerat begreppsdefinitioner, gränsdragning och rättspolitiska avvägningar i hundratals prejudicerande domar.
Det tredje motargumentet är det mest upprepade. Av praktiska skäl går det att skapa ett starkare skydd för tekniskt fixerade yttranden, till exempel tryckta skrifter, än för andra. När kritikerna beskriver detta som ett problem behandlar de yttranden som vore de trätande syskon. Eftersom treårige Nisse bara orkar äta en liten portion efterrätt måste hans storebror av rättviseskäl nöja sig med lika lite. Eftersom inte alla yttranden kan få lika
starkt skydd som yttranden via tryckt skrift måste skyddet för den tryckta skriften försvagas.
SNS-propagandan är denna gång ovanligt provocerande. Den respekt som även kritiker av TF/YGL-modellen brukar visa en tradition som demonstrerat sin styrka i 200 år saknas helt. Påståendet – plötsligt inslängt på sidan 174 – att det skydd TF ger tryckta skrifter kan reduceras till några få meningar och utsträckas till att gälla för alla yttranden oavsett hur de framförs är en bluff så fräck att man baxnar.
S-regeringen ville avskaffa TF. Alliansregeringen passar ännu. Med SNS-pamfletten höjs temperaturen i frågan, och det är uppenbarligen inte ärlighet som kommer att prägla den fortsatta striden.
journalist och författare
