Anhörigförening: ”Lägg ner åtalet mot Evertsson och Andersson”

Vi anser att lagen är verkningslös och enbart ett bevis på att svenska regeringen och myndigheter vill försvåra insamlandet av bevis för varför M/S Estonia förliste. Vi som anhöriga känner inte på något som helst sätt att vi, eller våra nära och kära, blivit kränkta av de åtalades agerande, tvärtom är vi tacksamma för alla ansträngningar som görs för att skapa klarhet i förlisningen.

Till grund för lagen ligger ett avtal som ingåtts mellan olika stater, i första hand Sverige, Finland och Estland. Avtalet förbjuder bärgning av omkomna och egendom, alltså plundring. Sveriges och Finlands lag däremot förbjuder all undervattensverksamhet, inklusive sökande efter skador på vraket som kan förklara sjunkförloppet. Estland har införlivat avtalet i landets gravfridslag vilket tillät att en privat estnisk expedition kunde genomföra en dokumentation av vraket i september 2021. Ingen ombord på expeditionen åtalades vare sig i Sverige eller Estland. Ombord på expeditionen som ligger till grund för åtalet mot Henrik och Linus fanns personer från Tyskland, Polen och Norge. Ingen av dessa åtalades. Åtalet gäller alltså enbart två svenska medborgare vars enda syfte med undervattensfilmningen var att dokumentera skrovets skick. Slutsatsen blir att lagen är verkningslös.

Vad kan då vara orsaken till att Sverige inte vill att man skall undersöka vraket?

Annons

M/S Estonia hade bevisligen använts för att smuggla militärt materiel, därmed kunde hon uppfattas som ett militärt mål. Kan detta faktum ha haft en inverkan på förlisningen? Eftersom svenska militären, i så fall, indirekt var orsaken behövde regeringen avstyra ett avslöjande som skulle slå tillbaka på den demokratiska makten.

Kan alla konstiga turer kring hanteringen av förlisningen få en förklaring genom kopplingen mellan militär sekretess och demokratisk kontroll, där avsaknaden av dokumentation är central? 

Fortfarande, snart två år efter upptäckten av de nya hålen i tv-dokumentären ”Fyndet som ändrar allt”, kvarstår frågan, vad orsakade M/S Estonia förlisning? Statens Haverikommission förhalar beslutet om man skall starta en ny utredning eller inte. Under tiden anstränger man sig att förklara de nya hålen med att de uppstod när Estonia träffade havsbotten, påståenden som är helt obevisade. Skulle det ändå, mot förmodan, visa sig att så är fallet, måste alla frågetecken kring det obeskrivligt snabba sjunkförloppet fortfarande besvaras på ett trovärdigt sätt, vilket hittills inte skett.     

Mycket talar för att sanningen om bakgrunden till Estonias förlisning ligger dold i landets mest hemliga arkiv, oåtkomligt för oberoende granskare och den svenska allmänheten. Det är i så fall inte första gången det sker i ett känsligt ärende. 1953 försvann ett svenskt signalspaningsplan, av typen DC-3, över Östersjön. Ingen förklaring lämnades av myndigheter eller regering. Först 2003 kunde DC-3:an bärgas och orsaken till försvinnandet förklaras för anhöriga och allmänhet, att planet varit ute på spionuppdrag och hade skjutits ned av ett sovjetiskt jaktplan. Anledningen till att DC-3:an hittades var att man lyckades få tillgång till detaljerad information i Säpos arkiv, information som myndigheter och regeringar under alla år haft full vetskap om.

Vi anser att åtalet mot Henrik Evertsson och Linus Andersson skall läggas ner, främst därför att deras agerande inte bryter mot det internationella avtalet, vars avsikt är att förhindra plundring.

Stiftelsen Estoniaoffren och Anhöriga, SEA 
                                                                
Ordförande Lennart Berglund, Säter 
Styrelseledamöterna:
Bertil Calamnius, Hudiksvall,
Göran Claesson, Frövi, 
Lasse Johnsen, Uppsala, 
Lennart Nord, Lidingö,
och Ville Torsti, Skövde
Styrelsesuppleanterna:
Örjan Norlin, Dalarö,
och Anna-Carin Wallenstein, Ramsberg