Arbetare osynliga i utrikesbevakningen

Utländska arbetare producerar kläderna vi bär, telefonerna vi surfar på och maten vi äter. Men i svenska tidningars utrikesbevakning lyser deras villkor och vardag med sin frånvaro.

Frågan om representation – alltså vem som syns och kommer till tals – är ständigt aktuell för svenska medier. De flesta redaktioner arbetar aktivt för att öka andelen kvinnor och minoriteter i spalterna och rutan. Men representationen fokuserar nästan alltid på kön och etnisk bakgrund. Studier har pekat på att klass är en blind fläck.

En ny rapport från Arbetet Global – Var är arbetarna? En rapport om utrikesbevakningen i svenska dagstidningar – bekräftar att detta förhållande också gäller omvärldsbevakningen. Vi har gått igenom 274 utrikesartiklar och utrikesnotiser som sex av Sveriges största dagstidningar publicerat under det senaste året.

Annons

Resultatet är unika siffror över den globala arbetarklassens underrepresentation. Siffror som i sin tur kan bilda utgångspunkt för diskussioner om vilken roll utrikesjournalistiken egentligen bör ha.

Arbetare kommer till tals i 0,7 procent av artiklarna som ingår i undersökningen. Som en jämförelse nämns ordet ”Trump” i 9 procent av rubrikerna.

Att rapportera om världspolitiken och dess ledare är en central uppgift för utrikesjournalistiken, vilket bidrar till en motiverad överrepresentation av så kallade elitkällor.

Dessutom finns produktionsfaktorer som bidrar till att få arbetare hörs. Den journalist som från hemmaredaktionen bevakar storpolitik har ofta såväl officiella uttalanden som internationella mediers rapportering att tillgå. Att komma i kontakt med utländska arbetare i ett främmande land är svårare, dyrare och mer tidskrävande. Samtidigt har antalet fasta korrespondenttjänster minskat över tid.

Men 80 procent av världens sysselsatta är arbetare. Dessa 2,6 miljarder människor bär världsekonomin på sina axlar. Vill vi veta något om deras liv och arbetsliv måste vi journalister fråga dem. När bevakningen begränsas till att handla om toppmöten och världsledares utspel begränsas också vår förståelse av omvärlden, samtidigt som en tilltagande globalisering ökar behovet av kunskap om internationella sammanhang. 

Frågan om huruvida den globala arbetskraftens bristande synlighet i svenska dagstidningar är ett problem, och i så fall varför, har flera möjliga svar.

Det handlar om värderingar och politiska perspektiv. Det handlar om enskilda mediers redaktionella inriktningar. Men det handlar också om journalistisk kvalitet.

En större bredd i fråga om källor bidrar till att teckna en mer korrekt bild av komplicerade händelseförlopp.

Vår undersökning är ett nedslag, knappt mer än en ögonblicksbild, av svenska mediers utrikesrapportering. Men resultatet talar sitt tydliga språk.

Det väcker viktiga frågor. Som exempelvis om det är rimligt att Donald Trump ges mer än tio gånger så mycket utrymme som 2,6 miljarder arbetare.

Ytterst handlar svaret om vilken roll utrikesjournalistiken ska ha. Medan den ur ett demokratiskt perspektiv livsviktiga lokaljournalistiken rapporterar om angelägenheter i läsarens omedelbara närhet öppnar utrikesjournalistiken ett fönster mot sammanhang som de flesta av oss enbart känner genom medier.

Vad ska läsaren få se genom detta fönster? Referat av storpolitik, notiser om terrordåd och tokroliga nedslag i länder bortom det mediala sökljuset? Eller berättelser som fördjupar kunskapen om hur människor, inklusive arbetare, i andra delar av världen lever sina liv?

Vi tycker att den senare frågan måste få ta betydligt större utrymme i utrikesjournalistiken.  

                                                Yonna Waltersson, chefredaktör Arbetet

                                                Ivar Andersen, reporter Arbetet Global

Rapporten finns att ladda ner på www.arbetet.se/globalrapport

Arbetet Global är tidningen Arbetets utrikesredaktion som finansieras av biståndsorganisationen Union to Union.