Avskaffa distributionsmonopolet

Medierna var först ut i privatiseringsvågen. Den fria marknaden skulle ge det fria ordet – alla skulle komma till tals i en oändlig flora av kanaler och publikationer. Nå, med facit i hand blev det ju inte alls så.

Radiomonopolet avskaffades – privat ägande skulle ge mångfald. Men vi har fått en uppsjö skvalstationer med endast två ägare. Teve digitaliserades för att rymma fler kanaler. Men dessa fylldes av ytterligare ett halvdussin TV4-kanaler.

Annons

För tidskrifterna var det samma visa. Den gemensamma tidningsdistributören Tidsam övertogs av de största mediebolagen, Bonniers, Allers, Hemmets Journal och Albinsson & Sjöberg, på 90-talet. Sedan dess har antalet titlar ökat, men innehållet likriktats å det grövsta.

Det finns idag inte en enda avvikande röst i Tidsams sortiment.

Idag finns det fler undertitlar till Amelia än samhällsmagasin i Tidsams sortiment – det finns inga sådana alls!

Vi har fått två tidskriftsscener. En där det behövs stora pengar och kontakter för att ta sig fram, som domineras totalt av kommersiella konsumtionsbaserade tidskrifter (drivna med reklampengar, konsumtionsuppmuntrande.) Det är dessa som den breda allmänheten erbjuds. Detta monotona monopolutbud trycks i nyllet på alla som går in i en kiosk eller mataffär.

Och en smal, där man behöver känna till och vara invigd för att hitta, där samhälls- och kulturtidskrifter återfinns. För att få tag på tidskrifter med journalistik och samhällsdebatt, och ett ickekommersiellt kulturutbud, får man gå till specialaffärer, till enstaka skivbutiker och kaféer, eller söka upp dem själv på nätet. Interpress fyller här genom sina pressbyråer en viktig roll för mångfalden men kan rent kommersiellt aldrig mäta sig med sin tio gånger större konkurrent Tidsam.

Kulturtidskriftsstödet blir i detta sammanhang bara en bristfällig kompensation för en snedvriden marknad. Det finns debattörer som vill avskaffa stödet. De får hålla sig tills distributionsmonopolet avskaffats först.

Marknadsekonomins huvudregel är fri konkurrens bland aktörerna. Statens roll är att motverka monopolbildningar på marknaden – garantera fri konkurrens. På tidskriftsmarknaden råder idag i praktiken ett monopol, som också fungerar som en sorts censur. Tidsam har blivit ett effektivt filter: den som inte kan garantera mycket hög lösnummerförsäljning OCH betala fett, får inte distribution. Generösare villkor för tidskrifter som ägs av Tidsams ägare ger ytterligare snedvridning av utbudet.

Allt medan de som arbetar med seriösa samhälls- och kulturtidskrifter ofta gör detta ideellt, eller för löner som inga svenska fackförbund skulle godkänna. Varje entreprenör med marknadstänkande skulle inför våra kostnader och blygsamma intäkter lägga ner verksamheten utan dröjsmål. Men vi fortsätter, eftersom vi menar att ett samhälle behöver den genomlysning och det samtal som fria medier ger. Och nu ställer vi oss gemensamt upp för den oberoende samhällsjournalistiken och för mångfalden i det offentliga rummet.

Nu startar vi "Samarbetet", som i blygsam skala – än så länge – säger: det får vara nog! Vi vill ha en distribution styrd inte av profit och likriktning, utan av viljan att föra ett brett, nyanserat utbud till så många medborgare som möjligt.

Vi skulle vilja att kulturministern tar sitt ansvar för den fria marknaden som hon omhuldar, och motverkar monopol – även privata. Särskilt när ett sådant kväver det fria ordet, och snedvrider medborgarnas möjligheter att informera sig om samhälle och omvärld. Nu undrar vi om politikerna tänker göra något åt den dominans av likartade medier som råder idag, eller om det var den fria marknaden som var viktig – inte det fria ordet?

Vi ber kulturministern. Avskaffa distributionsmonopolet – reformera Tidsam i grunden! Tills dess inbjuder vi alla seriösa samhällstidskrifter att vara med i vårt Samarbete för oberoende, kvalitet och mångfald. Och vi ber alla fria handlare att ta en lång funderare på likriktningen i sitt sortiment.

Undertecknare är grundare av Samarbetet, en samverkan mellan sju av Sveriges samhällstidskrifter för att värna om oberoende, kvalité och mångfald i det offentliga rummet.

Johan Berggren, chefredaktör Ordfront

Ylva Bergman och Carolina Hemlin, chefredaktörer Ottar

Rebecca Selberg, ans. utgivare Mana

Daniel Suhonen, chefredaktör Tvärdrag

Emmy Sundqvist Anrell, chefredaktör Megafon

Maria Wallin, chefredaktör Socialpolitik

Johannes Wahlström, ans. utgivare Tromb