”Behåll det fysiska presskortet för oss som vill ha det”
Jag har varit medlem i Journalistförbundet sedan början av 1980-talet, hela mitt yrkesliv. Den enda synliga nytta jag haft av förbundet under den tiden är presskortet.
Just nu försörjer jag mig som timvikarie och har inte ens rätt till sjukersättning från arbetsgivaren. Det känns som om kollektivavtalen är skrivna för de lyckliga med fast tjänst i en svunnen tid. Samtidigt härjar åldersdiskrimeringen fritt bland rekryterarna även om de säger motsatsen.
Naturligtvis är det viktigt att stödja det kollegiala samarbetet i en fackförening men rent praktiskt är det enda jag personligen får ut av min medlemsavgift presskortet. Jag använder det väldigt sällan men det finns där vid behov. Ett sådant tillfälle uppstod för någon vecka sedan när jag skulle intervjua en patient i sjukvården.
Verksamhetschefen ville då att jag skulle legitimera mig med motiveringen att id-kraven blir allt tuffare i sjukvården. Hade samma verksamhetschef nöjt sig med ett digitalt presskort i mobilen? Det är sannolikt lika enkelt att fejka det som en swish-betalning.
Behåll det fysiska presskortet för oss som vill ha det, låt mig känna att jag också får ut något av medlemsavgiften.
A.J. Andersson
Stockholm
Läs övriga inlägg i debatten om presskort:
Anders Hellbergs debattartikel:
”När man behöver ett presskort är det ett fysiskt man behöver”
Journalistförbundets svar: ”Vi vill göra presskortet mer tillgängligt”
Anders Hellbergs replik: ”Varför kan ni inte ge ett rakt svar på en konkret fråga?”
Journalistförbundets svar på Hellbergs replik: Det raka svaret: ”Inte ekonomiskt försvarbart”
