Beklämmande arvoden av en rik tidning

För en rik tidning med en kultursida som berömmer sig av sin radikala profil är det särskilt beklämmande.

Mellan åren 2009 och 2018 låg frilansarvodena på kulturredaktionen helt still. Det innebär enligt Journalistförbundets beräkning av löneökningarna att deras värde försämrades med 27,6 procent jämfört med löneutvecklingen för anställda journalister, och med cirka 9,6 procent jämfört med inflationen.

2018 accepterade tidningen en höjning av arvodena för kritik med 600 kronor. Det motsvarar 15 procent för de flesta typer av recensioner. Arvodena för andra typer av texter, som debattmaterial, notiser, kortrecensioner, intervjuer med mera vägrade man att alls höja.

Annons

Vi begär därför två saker.

Dels vill vi att arvodena för allt material annat än kritik ska höjas med 10 procent för att kompensera för den reella arvodessänkning som inflationen 2009-2018 har inneburit. Vi är givetvis beredda att periodisera en sådan höjning över två eller tre år.

Dels begär vi att samtliga arvoden från och med nu ska räknas upp årsvis i takt med löneutvecklingen. Det måste bli slut på den ständiga urholkningen. För 2019 handlar det om en höjning på 1,8 procent.

Detta är krav som såväl Journalistförbundets frilansdistrikt Frilans Riks som Aftonbladets arbetsplatsklubb står bakom.

Vi anser att dessa båda krav är synnerligen modesta, men vi har mötts av ett blankt nej från tidningen. Inga arvoden kan överhuvudtaget höjas i år, och för 2020 erbjuder de en höjning på 1,8 procent.

Samtidigt, det ska vi komma ihåg, höjs givetvis och med rätta de anställdas löner enligt avtal och tidningens ägare kan räkna med vinst i år igen.

Aftonbladet betalar fortfarande i absoluta tal högre arvoden än andra dagstidningar, om än inte för alla typer av texter. Men att man inte låter arvodena följa med löneutvecklingen, eller ens inflationen, är oacceptabelt. Det är en väl etablerad princip på den svenska arbetsmarknaden att lönerna ska höjas för de anställda oavsett om det råkar vara ett bra eller dåligt år för företaget. De företag som inte kan betala stigande löner ska slås ut. Det är detta som kallas den solidariska lönepolitiken.

Vi menar att samma sak ska gälla för frilansarvoden, som i allt väsentligt påminner om löner.

I annat fall leder det på sikt till en förslumning av arbetsmarknaden, till att det blir mer och mer lockande att anlita sämre betalda frilansar istället för att anställa och till att frilanskårens kompetens urholkas, när fler och fler av oss tvingas bort från yrket genom reellt sjunkande arvoden.

Årliga uppräkningar är alls inte något ovanligt inom branschen. Tvärtom uppskattar Frilans Riks ordförande Gert Lundstedt att de flesta uppdragsgivare höjer arvodena årsvis. Det är mycket vanligt inom fackförbundspressen, med titlar som Dagens Arbete, Arbetet eller Lärarnas Tidning, och organisationspressen, till exempel Hem & Hyra. Många tidningar och tidskrifter knutna till kommuner och andra myndigheter räknar också upp.

Det förekommer också inom dagspressen. Dagens Nyheter har exempelvis avtalat om att höja arvodena årsvis för sina frilansande rikskorrespondenter. Och vad gäller dagstidningarnas kultursidor kan vi jämföra Aftonbladets inställning med HD-Sydsvenskans, som nu fem år i rad föredömligt har räknat upp frilansarvodena i takt med lönerna, en höjning med totalt 12,5 procent sedan 2015.

Det känns bittert ironiskt att den liberala tidningen accepterat principen om regelbundet stigande arvoden. Medan den delvis arbetarrörelseägda tidningen, med en kultursida med starkt radikal profil, som ständigt talar om vikten av facklig kamp och ekonomisk utjämning, säger nej.

Efter att ha fört fruktlösa samtal med kulturchefen Åsa Linderborg vänder vi oss nu till tidningens redaktionsledning, med chefredaktör Lena K Samuelsson i spetsen, men också till dess styrelse, och då inte minst till de fackliga ägarnas styrelserepresentanter, LOs Christoffer Jönsson och Sekos Jonas Pettersson.

Ge kulturredaktionen uppdraget att höja arvodena, och ge dem, om nödvändigt, resurserna att göra det! Eller förklara för oss rättvisan i att just våra arvoden ska sjunka år för år, när era egna inkomster stadigt stiger.

Ann Charlott Altstadt
Pia Bergström
Amelie Björck
Carl-Michael Edenborg
Alice Kassius Eggers
Kajsa Ekis Ekman
Athena Farrokhzad
Kristofer Folkhammar
Camilla Hammarström
Jack Hildén
Kalle Holmqvist
Jenny Högström
Anneli Jordahl
Malin Krutmeijer
Fredrik Persson-Lahusen
Petter Larsson
Petter Lindgren
Mikael Nyberg
Sinziana Ravini
Fredrik Svensk
Mattias Svensson
Jon Weman
Barbro Westling

Läs mer: Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg svarar på kritiken.