”Bonnier News riskerar en förtroendekris bland Sveriges unga journalister”
DEBATT Våra vikarierande kollegor ser skillnad på en schysst arbetsgivare, och en som agerar cyniskt, tondövt och okänsligt. Det de upplever nu kommer de att bära med sig i sitt fortsatta yrkesliv, skriver Journalistklubbarna på Bonnier News.
Bonnier News riskerar en förtroendekris bland Sveriges unga journalister. Kanske är den redan här.
Vi fackklubbar på koncernens redaktioner ser med stor oro på den situation vi nu befinner oss i, efter höstens plötsliga besked att Marieberg Media läggs ner. Då uppstod en möjlighet: Att göra rätt från början i vikariehanteringen och visa att koncernen menar allvar med sin fina ambition att vara branschens mest attraktiva arbetsgivare. Den möjligheten verkar redan ha glidit oss ur händerna.
Den så kallade las-karusellen, som alla journalister var väl bekanta med för ett årtionde sedan, borde ha fått ligga kvar i den mediehistoriska papperskorgen. Nu verkar den vara återupplivad, utan att vi har kunnat se någon ansats att hitta alternativa lösningar på utmaningen att säkra redaktionernas bemanningsbehov och samtidigt vårda framtidens journalisttalanger.
Den senaste veckan har vi också fått beskedet att Bonnier News centrala hr-avdelning ser det som rimligt att inhoppande timvikarier i många fall ska ha lägre betalt per arbetad timme än vad de hade fått med månadslön. Det handlar om felräkningspengar för företaget, men om viktiga hundralappar och tusenlappar för medarbetare som ofta lever med stor ekonomisk osäkerhet.
Våra vikarierande kollegor är inte dumma. De ser skillnad på en schysst arbetsgivare, och en som agerar cyniskt, tondövt och okänsligt. Det de upplever nu kommer de att bära med sig i sitt fortsatta yrkesliv.
Det handlar om journalister som våra verksamheter är beroende av. Utan dem skulle de redaktionella hjulen hacka och stanna, varje gång vi fastanställda blir sjuka, vabbar, går en kurs eller får barn.
Det handlar också om kollegor som i många fall är framtidens profiler och nyckelspelare för våra tidningar.
Vi journalistklubbar i Bonnier News vill skicka en uppmaning till vd Anders Eriksson, hr-chef Paulina Holm, och resten av ledningen. Gör ett ordentligt omtag nu. Se till att linjen är glasklar och genomsyrar hela verksamheten: Bonnier News värnar sina medarbetare och behandlar dem med respekt, oavsett om de är fastanställda eller visstidsanställda.
På det viset kan vi kanske förhindra att Bonnier News blir en arbetsgivare med uselt rykte bland Sveriges unga journalister.
Undertecknat av journalistklubbarna
BBM
Bonnier News Local
Bonnier News Local Mälardalen
Dagens industri och Dagens Samhälle
Dagens Nyheter
Expressen
Marieberg Media
Nordvästra Skåne
Skånska Dagbladet
Sydsvenskan
Ryktet är redan kört i botten. Jag tog examen förra året och lär aldrig komma tillbaka. Waste of csn pengar. Journalistutbildningen – mitt livs största misstag.
Jag håller med Ellinor.
Jag lämnar nu branschen för gott, allt pga hur Bonnier hanterat det här.
Förut var public service kända för att vara de värsta när det gäller laskarusellen, men detta tar priset.
Det är bra att fackliga klubbar tycker att ”framtidens nyckelpersoner” är viktiga, de som är unga idag. Men jag hoppas de unga ser hur den här arbetsgivaren behandlar sina anställda, för om några år är de inte vatten värda.
Men lika viktiga och något som verkar glömmas bort, är vi Mariebergare som i flera år jobbat på redaktionerna, som besitter bra mycket kunskap och anpassningsförmåga till olika arbetsuppgifter eftersom vi fått lära oss nytt på varje uppdrag och redaktion. Det finns oerhört mycket kompetens och erfarenhet bland oss som jobbat länge, en kompetens som vi inte längre kan använda.
Trots att vi som tillhör den lite äldre generationen än ”framtidens nyckelpersoner” har ansetts kunniga och erfarna, varit efterfrågade och har lyckats jobba upp vår lön skapligt, så är vi inte välkomna tillbaka. Om så eventuellt skulle vara fallet så är det i form av inhoppsvikarier och då till lägre lön.
Jag anser det vara åldersdiskrimering, utöver det tydliga cyniska beteendet som HR sysslar med. Vi som kommit upp i över 50, kanske ännu mer och hade haft några enstaka år kvar till pension, vi kommer ju inte att kunna komma tillbaka till arbetslivet. Det spelar ingen roll hur bra cv vi har, vi räknas tydligen inte till ”framtidens nyckelspelare” längre.
Vi som jobbat utanför Stockholm, vi är redan ute ur leken, vi har haft våra karantänveckor länge nu. Med tydliga direktiv från redaktionerna att HR sagt att det måste gå minst två veckor innan en ny eventuell anställning kan ske.
Jag kan inte heller se att det lokala facket på kundföretaget ifrågasatt hur man valt att anställa unga Mariebergare med kortare anställningstid, som faktiskt fått jobba kvar och lasats in, och hur man kastar ut en äldre medarbetare i kylan. Men det är klart, om allt handlar om ”framtidens nyckelspelare” så är det förståeligt.