”Bottenlöst låg nivå på angreppet mot en enskild SVT-programledare i Aftonbladet”
Debatt Kolumnisten väljer att jämföra SVT:s programledare med en av världens genom tiderna värsta krigsförbrytare. Han nämner frisyr, glasögon och till och med programledarens längd. Är detta verkligen en nivå på det offentliga samtalet som Nordens största tidning vill ha? skriver Aktuellts ansvariga utgivare.
Hur låg nivå får det vara i Aftonbladets kolumner?
Det är en bottenlöst låg nivå på det angrepp mot en enskild SVT-programledare som Aftonbladet låter publicera i en kolumn på söndagen. Kan verkligen vilka jämförelser som helst passera?
I texten kritiserar kolumnisten en intervju i Aktuellt. Det är Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler som intervjuas med anledning av antisemitiska uttalanden inom partiet. SVT:s programledare ställer bland annat frågor om en karikatyr, av Israels premiärminister Netanyahu, som delats av en vänsterpartist. Programledaren återger det ordföranden för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) säger: teckningen är grovt antisemitisk. Aron Etzler får bemöta kritiken.
Det är ett klassiskt exempel på en ansvarsutkrävande intervju. Men kolumnisten är missnöjd. Och han går långt mycket längre än till att kritisera journalistiken eller sakfrågorna. Kolumnisten väljer att jämföra SVT:s programledare med en av världens genom tiderna värsta krigsförbrytare. Han nämner frisyr, glasögon och till och med programledarens längd. Är detta verkligen en nivå på det offentliga samtalet som Nordens största tidning vill ha? Jag måste ställa mig frågan: Finns det någon gräns för hur låg en text får vara i Aftonbladet?
Michael Kucera
programchef på SVT Nyheter och ansvarig utgivare för Aktuellt
SVAR DIREKT:
Jan Guillou har i sin kolumnistroll stor frihet att utmana, provocera och driva olika frågor.
För Aftonbladet, som de flesta andra stora tidningar, är det viktigt att våra fristående kolumnister är just fristående. De står alltså för sina egna åsikter.
På nyhetsplats är det förstås andra rutiner och regler som gäller – men även en kolumnist måste hålla sig på rätt sida om pressetik och lagar.
Det finns så klart gränser för vad man kan publicera även om det inte bryter mot lagen och vi har full förståelse för att Guillous text upprör. Men vi bedömer att den faller inom ramen för hans kolumnistuppdrag och därför publicerade vi den.
Martin Schori
stf ansvarig utgivare Aftonbladet
Jag förstår att det är tänkt att vara ett elegant debattgrepp, men det blir bara skamligt.
Samma dag hade DN ett upprop om hur det hårdnande debattklimatet och trakasserier mot bl a journalister är ett hot mot yttrandefriheten och demokratin. Men om ansvarig utgivare för Nordens största tidning släpper igenom en krönika med så uppenbara personangrepp på en enskild programledare, som bara gör sitt journalistiska arbete, är ju medierna själva en del av problemet? Om vi ursäktar den typen av övertramp häller vi journalister själva bensin på brasan.
Men …
Guillou skriver ju själv att det vore idiotiskt att dra slutsatsen att Carlehed skulle sympatisera med nazismen med ledning av hans look – det är det som är poängen!
”Den liberala pressens förmenta avslöjanden om Vänsterpartiets alla antisemitiska löss i den röda fanans veck befinner sig på samma intellektuella nivå som ovanstående frisyravslöjande av reporter Carlehed.”
Han driver med sitt eget ”avslöjande” och gör alltså en poäng av att det är dumt att dra felaktiga slutsatser av historien, i detta fall om medeltida föreställningar om judar och 1940-talets frisyrmode. Jag tycker att det framgår om man läser vad det står.
Eller?
Guillou är en språkekvilibrist vars alster inte går hem hos alla och envar.
Eva, du har rätt. Något personangrepp mot programledaren gör inte Jan Guillou och det var inte heller Jan Guillous avsikt, det är fullkomligt självklart för alla som läser hela texten.
Jag vet inte vilket alternativ av följande som är mest deprimerande:
Antingen är läsförståelsen så låg att han inte förstår Jan Guillous retoriska grepp.
Eller så är den intellektuella hederligheten så låg att han avsiktligt missförstår Guillous retoriska grepp i ett försök att flytta fokus från Guillous kritik av SVT.
Det finns ett problem här: att en public service-chef skriver så här om en svensk tidning: ”Finns det någon gräns för hur låg en text får vara i Aftonbladet?” Hur ska redaktionen kunna vara saklig och opartisk när chefen och ansvarige utgivaren uttrycker sig så?
Märk, SVT-chefen bemöter alltså inte själva frågan som Guillou tar upp i kolumnen.
Skribenten till den här artikeln verkar ha avsiktligt missuppfattat hälften av Jan Guillous kolumn med syftet att kritisera saker Jan Guillou aldrig hävdade till att börja med. Gör om, gör rätt!