”Cementerad ålderism i mediebranschen”
Jag borde vara en tiopoängare för presumtiva arbetsgivare, men faller för åldersstrecket. Med mina 61 år anses jag förbrukad.
Rutinerad, mångsidig, stresstålig, analytisk, kritiskt granskande och flexibel reporter söker nya utmaningar.
Så lyder inledningen på mina ansökningar till sommarvikariat.
För en presumtiv arbetsgivare borde jag vara en tio-poängare eller fem plus för att travestera Aftonbladet.
Men icke, jag faller för åldersstrecket. Med andra ord, med mina 61 år anses jag förbrukad, passé, ja för gammal helt enkelt.
På något annat sätt kan jag inte tolka meddelandena som droppar in i mejlboxen när ansökningstiden löpt ut: ”Tack för visat intresse, tjänsten är tillsatt med annan sökande”.
Jag har sökt ett hundratal jobb, såväl fasta tjänster som vikariat, utan napp.
Ålderismen inom mediebranschen är cementerad.
Trots att jag arbetat som journalist i mer än 30 år, har erfarenhet från såväl kvällstidning som lokalpress och har suttit på allt från korrekturläsarstolen till chefredaktörsstolen kommer jag inte ifråga.
Jag skriver självklart aldrig ut min ålder, det räcker med att arbetsgivaren ser hur länge jag jobbat och bestämmer sig för att googla på mitt namn så vips är jag avslöjad.
Mina svårigheter att få ett vikariat som reporter rimmar dock illa med den senaste tidens debatt om hur svårt det är att hitta bra vikarier till landets tidningar.
Även fast jag är mest intresserad av att få ett jobb i Stockholmstrakten skulle jag inte tacka nej till ett vikariat i landsortspressen (dock inte för långt från huvudstaden där jag har min familj och min bostad).
Jag är som sagt väl meriterad med bra referenser. Men trots detta sorteras jag bort gång på gång.
Jag kan bara se ett skäl till arbetsgivarnas njugga intresse för mig: jag har fallit för åldersstrecket helt enkelt.
Är man över 50 i den här branschen är man uträknad. Kanske tror arbetsgivaren att jag är trött, att jag gjort mitt och att jag inte längre kan tillgodogöra mig ny kunskap.
Det stämmer naturligtvis inte. Trots mina 61 år är jag både nyfiken och flexibel. Lägg därtill rutinerad, mångsidig, stresstålig, analytisk och kritiskt granskande borde jag vara ett kap.
Var finns ni arbetsgivare som vågar anställa en 61-åring, åtminstone för en sommar?
Katarina Arnstad Elmblad
