Danska tidningar drar medierna i smutsen
När Jyllands-Posten publicerade sina provocerande karikatyrer av muslimernas viktigaste profet, Muhammed, anade nog ingen att upprördheten bland muslimer runt om i världen skulle anta så stora proportioner.
Utländska beskickningar sattes i brand, karikatyrtecknarna och ett antal tidningschefer mordhotades. För att inte tala om de människor som fick sätta livet till under våldsamma gatuprotester i flera länder.
Stormen kring Muhammedkarikatyrerna visade att de flesta av oss journalister har en vag uppfattning om religionens betydelse för människor i många muslimska eller muslimskt dominerade länder. Muhammedkrisen visade också hur snabbt och skickligt ett fåtal extremistiska och islamistiska grupper utnyttjade Muhammedteckningarna för egna syften, för att underblåsa glesa missnöjesyttringar till en internationell brasa.
Vad skulle journalister och tidningsledare kunna dra för lärdom av Muhammedkrisen?
För mig är flera saker uppenbara: Vi måste alltid beakta konsekvenserna som kan följa i publiceringens kölvatten. I Muhammedkarikatyrernas fall måste jag tro att de tidningar som valde att publicera dem ville åstadkomma debatt eller åtminstone ge oss tankeställare. Så här i efterhand kan vi konstatera att Jyllands-Posten, Nerikes Allehanda och alla andra som publicerade teckningarna misslyckades på alla punkter. Den journalist eller publicist som tror sig kunna skapa debatt med muslimer i vårt land genom Muhammedkarikatyrer visar prov på enfald och okunskap.
Med undantag för Jyllands-Posten tror jag dock att syftet med att publicera Muhammedkarikatyrerna egentligen varit att demonstrera sina publicistiska rättigheter gentemot de kritiker som krävt ursäkter och ingrepp från våra politiker. De danska tidningar, bland annat Berlingske Tidende, som nyligen på nytt publicerade Muhammedkarikatyrerna gjorde det uttryckligen som stöd till de mordhotade tecknarna.
Detta gör mig som journalist både upprörd och bedrövad. Jag anser att de danska tidningarna som nu återigen publicerat Muhammedkarikatyrerna med sitt uppenbara syfte att på sandlådenivå demonstrera sin rätt drar hela journalistkåren i smutsen. Det är som om allt våld, alla oroligheter, all förstörelse och allt mänskligt lidande som följde i spåren av publiceringen av samma teckningar 2005 är mina danska kollegor fullständigt likgiltigt. Dessa tidningar tycker i alla fall att det är mindre viktigt än att visa stöd till en hotad och utsatt publicist.
Som om danska tidningar inte skulle kunna visa sitt stöd till en hotad konstnär på andra sätt.
Jag hoppas att tidningscheferna här i Sverige har omdöme och sinnesnärvaro nog att inte följa i de danska kollegernas fotspår.
