Den svenska rapporteringen kring Eritrea kan ge känslan av att inget händer

Den 18 september 2001 är som vilken tisdagsmorgon som helst för Salomon Abera. Han skall läsa morgonnyheterna i eritreansk radio. Som vanligt har han gått upp kl 4.30, och nu sitter han i studion med bara minuter kvar till sändning.

Han ser att teknikern får telefon. Hon vinkar åt honom att komma. Så kort före sändning? Hon ser både nervös och stressad ut, så medan sekunderna rinner iväg han går ut i kontrollrummet. Teknikern ger honom luren.

Det är Naizghi Kiflu, Eritreas informationsminister. Naizghi beordrar Salomon att komma. De får spela musik i radion så länge.

Salomon vet det inte ännu, men det som sker är den kupp president Isaias Afewerki genomför i sitt land och som fortfarande, över 17 år senare, gör att svenske Dawit Isaak och tusentals andra hålls som politiska fångar i landet.

Berättelsen finns med i antologin (Un)censored Voices, som getts ut i samarbete mellan Pen Eritrea, Pen i Österrike och i tyskspråkiga Schweiz.

Den svenska rapporteringen kring Eritrea kan ge känslan av att inget händer. Det rapporteras hur många dagar Dawit Isaak suttit fängslad, eller när ännu en årsdag passerats. Samtidigt pågår arbetet för våra fängslade kollegor på många håll. Antologin är ett exempel. För några veckor sedan hölls den Andra strategikonferensen om Eritrea i Wien. Österrikiska Pen sammanförde personer som på olika sätt arbetar för yttrandefrihet i Eritrea, både exileritreaner och andra – som jag från Reportrar utan gränser.

Antologin är ett konkret resultat av samarbetet hittills. Boken är att i handling gå emot regimens förbud mot fri press och debatt.

Mötesdiskussionerna i Wien handlar om vad mer som kan göras framåt. De ger möjlighet att knyta nya kontakter och ta fram nya idéer. Nya böcker är att vänta.

Sommarens fredsavtal mellan Eritrea och Etiopien väcker hopp. Men ännu har inget skett när det gäller de politiska fångarna. Som så många gånger genom åren har det stannat vid rykten om frigivanden. Till skillnad mot i Etiopien.

Vårt arbete måste gå vidare.

(O)censurerade röster innehåller texter som beskriver fångenskap – som Tesfagiorgis Habtes. Hans 2x2x2 meters betongkub till cell. Allteftersom hans dröm om frihet sakta förtvinar försöker han se den som sitt hem och göra det så bekvämt det går. Han sitter fängslad 2009-2013.

Eller texter som Abraham Zeres, om exilen. Han brukade läsa texter av berömda författare i exil, Dostojevskij, Mahmoud Dervish, Ngugi wa Thiong’o och tänka att han själv kanske skulle bli en bättre författare i exil. Numera vet Abraham Zere att exilen varken är exotisk eller inspirerande. Det tog honom två år att inse att han faktiskt var trygg och kunde sluta se sig över axeln. Efter sex år har begreppet ”hemma” blivit alltmer flyktigt. Efter alla flyttar, alla olika adresser och postnummer är ”hemma” hans epostadress.

En dikt handlar om det bitterljuva Asmara. En annan är skriven av Amanuel Asrat, journalist och poet som greps samtidigt med Dawit. Han är den ende av de 14 författarna i boken som är kvar i Eritrea. Som fånge, isolerad och utan att vi vet var.

Samtidigt med Eritreakonferensen pågår bokmässan i Wien. Ett av arrangemangen är högläsning ur antologin.

Att svenska Pen och Reportrar utan gränser låtit översätta Dawit Isaaks texter till engelska och franska i boken Hope/Espoir väcker förstås intresse i den skrivande och läsande församlingen på konferensen. Just hoppet att kunna bryta censuren och tystnaden är en stark, förenande drivkraft. Att texter når ut är i sig både ett mål och ett medel i den kampen. 

Den gången, den 18 september 2001, får Salomon Abera en bulletin i handen av ministern. Han beordras läsa upp den i radio. Bulletinen innehåller dödsdomen för den unga eritreanska pressen. Efter sändningen, i kafeterian, berättar en kollega för Salomon att tillslagen redan börjat. De toppolitiker som argumenterat för att hålla val i det unga landet håller på att föras bort. De har inte setts till sedan dess. Och några dagar senare börjar våra kollegor att fängslas.

   Björn Tunbäck
   Reportrar utan gränser

Fakta

(Un)censored voices
(Un)censored voices: Essays, Poems and Art Works by Exiled Eritreans har redigerats av Daniel R. Mekonnen, Tedros Abraham och Abraham T. Zere