”Ekots lögn skadar facket”
"Facket går med på sänkta löner" påstod Sveriges Radios Ekoredaktion i början av mars med hänvisning till Metalls avtal om permitteringar och utbildning. Det är en direkt lögn, och en politiskt och socialt laddad lögn.
Det är inte ens en "möjlig" tolkning av avtalet. Avtalet handlar inte alls om sänkta löner, utan om att företagen ska använda sina forna (och i många fall fortfarande aktuella) höga vinster till att inte avskeda sina anställda.
Vad jag undrar över är Ekoredaktionens journalistiska etik. Rubriken i sig är en lögn. Hur kommer det sig att en så uppenbar lögn fick passera de många filtren som varje formulering i Ekosändningarna måste igenom?
Finns det en i grunden antifacklig attityd inom redaktionen, en som skiner igenom i mer pressade lägen? Är denna "olyckliga formulering" (så kommer lögnen att rättfärdigas) ett utslag av gamla tider, då Sveriges Radio bevisligen var maktens megafon? För Ekots lögn har en tydlig politisk udd: den gynnar den sittande regeringen och skadar djupt fackföreningsrörelsen.
I tusentals medlemmars ögon, och i den stora allmänhetens, framstår facket som svagt och "förrädare", trots att man med avtalet har kammat hem en seger som förmodligen saknar sin like under de senaste decennierna.
Man kunde tro att regeringen redan skickat en blombukett till Ekoredaktionen, och i många länder mobiliseras nu en reaktion som kräver verkligt sänkta löner med hänvisning till "det svenska exemplet". Något att vara stolt över i dessa chauvinistiska tider…?
Carlos Garat
frilansjournalist
