En rapport från utredningsmörkret

Ett ofta ensamt gnetande i skymundan. Den ena SOUn efter den andra ska läsas, sedan propositioner och några lagkommentarer ska plöjas som resulterar i ett eller två stycken eller kanske bara ett flyttat kommatecken.

De tryckfrihetssakunniga i 1944 års utredning kände säkerligen stor tillfredställelsen när de röjde upp i och drog lärdom av de inskränkningar av tryckfriheten som regeringen vidtagit under andra världskriget. Framsynta män, för det var bara män, som bland annat införde regeln som förbjuder myndigheter och andra allmänna organ att vidta hindrande åtgärder mot spridning av tryckta skrifter.

Annons

Detta hinderförbud utgör i dag tillsammans med censurförbudet, meddelarskyddet, etableringsfriheten, ensamansvaret, den särskilda rättgångsordningen och exklusivitetsregeln yttrandefrihetens fundament. Till det kommer att de har grundlagsstatus.

Men de tryckfrihetssakkunniga visade inte bara klokhet. De förmådde inte lyfta blicken från rådande strukturer och teknik. De satte tryckpressen före principerna.

Vi som minns hur trycksvärtan kletade på allt och alla i köket medan stencilapparaten spottade ur sig ännu en icke grundlagsskyddad pamflett är sannolikt ett utdöende släkte.

Yngre personer skulle nog betrakta en Gestetner som ett primitivt redskap. "Primitiv" var också de tryckfrihetssakkunnigas omdöme om stencilapparaten. Primitiv eftersom "olika stilar kunna i regel ej användas och möjligheten att framställa illustrationer är begränsad".

Därtill menade de sakkunniga att för kontrollen av tryckta skrifter och utkrävande av ansvar måste det framgå vilka anläggningar i riket som är tryckerier och vem som är tryckare. Visserligen skulle sannolikt problemen kunna lösas men deras slutsats blir ändå att en sådan "avsevärd utvidgning" av grundlagsskyddet inte är motiverat.

Inte heller fotokopiering och "faksimilietidningar" som via telefonlinjer överfördes till abonnenterna fann nåd hos de sakkunniga.

Trots kritiska röster mot utredningen för att den inte ville inkludera nya former för meddelanden till allmänheten instämmer regeringen i utredningens slutsats. Inställningen kan ses som en rest och påminnelse om 1600-talets boktryckerisocitet som slog vakt om de som fått privilegium att driva ett tryckeri. Här skulle ingen amatör släppas över bron och få grundlagsskydd.

Det blir en slags påse-sten-sax där principerna drar kortaste strået som ständig påse och tekniken alltid är saxen.

Det skulle dröja till 1978 innan stencilapparater och andra framställningssätt gavs grundlagsskydd. Nära 100 år efter att tekniken uppfanns.

Regeringen skriver i sin proposition 1976 att ett vidgat tillämpningsområde innebär att tryckfriheten åter blir vars och ens tillgång eftersom "tryckningen har blivit så dyr att den ligger utanför flertalets ekonomiska möjligheter".

Synsättet går igen när enskilda ges möjlighet att grundlagsskydda sina bloggar och webbplatser 2002. Då har de etablerade massmedieföretagen haft skydd för sina databaser i tio år.

Lagen traskar patrull efter tekniken och har ständigt lappats och lagats. TF och YGL har tjänat yttrandefriheten väl och kan givetvis göra det även i fortsättningen. Men frågan är om det finns ett alternativ som är så generellt att det inkluderar tekniska landvinningar för meddelanden till allmänheten som vi inte kan förutse?

Låt oss begå missgärningen och tänka bort TF och YGL en stund. Om vi ska skriva något helt nytt där yttrandefrihetens grundprinciper blir påsen och tekniken stenen vad ska vi då utgå ifrån? Inte från stencilapparaten i varje fall.

Fyra alternativa spår eller vägar kan skönjas.

1. Ska man bara låta den som framträder och tar på sig ansvaret för ett yttrande få grundlagsskydd? Att ge en stor frihet men kräva ett lika stort ansvar tillbaka har genomsyrat tryck- och yttrandefriheten sedan dess tillkomst. Finns ingen ansvarig utgivare registrerad eller ansvarig angiven så faller grundlagsskyddet. Den som hamnar utanför får söka stöd i Europakonventionen och regeringsformen.
2. Eller kan man utgå från etablerade och pålitliga strukturer? Att ge massmedieföretag och andra vars huvudsakliga sysselsättning är att yrkesmässigt framställa eller sprida meddelanden till allmänheten grundlagsskydd?
3. Eller är det möjligt att både ta hem de grundläggande principerna och ge det extra starka skyddet endast till yttranden som vi finner särskilt angelägna att skydda. Kanske de som har en opinionsbildande, journalistiskt, litterärt eller konstnärligt ändamål?
4. Eller ska vi helt bortse från såväl organisationen/personen, tekniken och innehållet? Och istället försöka sy ihop en lag som skyddar alla former av yttranden. Såväl dagstidningar, stencilerade manifest, teaterförställningar, webbplatser som konstinstallationer på Liljeholmsbron i Stockholm.

Yttrandefrihetskommittén prövar sig fram längs dessa vägar och även genom att kombinera alternativen. Uppdraget från regeringen är att se om det finns ett teknikoberoende system. En reglering som innebär att det inte ska ta 100 år för att en medieform ska grundlagsskyddas.

Det finns inte utrymme att i detalj här gå in på de bekymmer och glädjeämnen som alternativen rymmer. Men så mycket kan sägas att alternativ 4 har kommittén funnit omöjligt och lagt åt sidan. Det går inte att förena med ensamansvaret och därmed faller också meddelarskyddet. Alternativet innebär också att brottskatalogen skulle behöva utökas väsentligt, eller att i dag brottsliga handlingar, till exempel skadegörelse, skulle avkriminaliseras.

Alternativ 2 och 3 innebär kanske den starkaste avvikelsen från rådande ordning. Här inställer sig frågan om man i en grundlag som reglerar medborgerliga rättigheter ska ge automatiskt skydd för etablerade företag?

Och var ska gränsen dras för vad som ska klassas som journalistisk verksamhet? Visst finns utslag i Europadomstolen som ger en mycket vid tolkning åt vad som kan betecknas som journalistik. Men blir den bestående?

Alla varianter som prövas innehåller regler för att säkerställa att ansvar ska kunna utkrävas. Den som fått grundlagens skydd men bryter mot dess bestämmelser ska kunna straffas.

Kommittén arbetar nu vidare med alternativa lagtexter. I höst kommer ett delbetänkande med ett eller flera alternativ mer detaljerat beskrivna. Det är ett sätt att inbjuda till debatt kring det som våra grundlagsfäder betecknade som en ögnasten i ett fritt rike.

Efter att alternativen nagelfarits kommer kommittén sannolikt att finslipa ett av alternativen. Det ska i sin tur ställas mot den ordning vi har i dag med två grundlagar, TF och YGL. Förslaget ska, som juristerna uttrycker det, "provtryckas" mot gällande ordning. Slutbetänkandet lämnas i december 2011.

Det är en intellektuellt stimulerande prövning som pågår. Det är ljust i utredningsmörkret, rent av upplyst.

Nils Funcke