”Enskilda journalisters arbete måste kunna granskas”

Erik Fichtelius skriver i sin bok ”Därför journalistik – äkta nyheter i lögnens tid” (Fri tanke, 2024) :”Att fakta undanhålls av propagandistiska skäl blir en uppfattning som sprider sig och kan exploateras, något som nu slagit tillbaka med full kraft mot etablerade medier.”

I bokens inledning utvecklar han det han står för: ”Riktig journalistik ska vara oberoende och objektiv. Den ska inte vara tesdrivande och nyhetsreportern ska stå fri från andra uppdragsgivare än den egna publiken eller läsekretsen och avstå från att driva en egen agenda.”

Han använder begreppet konsekvensneutralitet som sammanfattande begrepp för hur god journalistik ser ut.

Annons

I Journalisten förs en diskussion om enskilda journalisters arbete får granskas och rentav kritiseras.

Den sortens granskningar har pågått sedan jag i min dåvarande roll på Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) i slutet av 1980-talet efter några år i USA startade Näringslivets medieinstitut (NMI).

Mitt uppdrag från SAFs dåvarande informationschef Sture Eskilsson som jag senare efterträdde var att hämta hem idéer och inspiration från den amerikanska huvudstadens tankesmedjor.

En av dessa idéer kom från möten med den amerikanske akademikern och medieforskaren Robert Lichter. Han och hans medförfattare publicerade 1986 boken The Media Elite: America’s New Powerbrokers som analyserade den amerikanska medielitens vänsterpolitiska engagemang och dess konsekvenser för mediernas innehåll. Han startade då också Center for Media and Public Affairs (CMPA). Lichter fortsatte senare arbetet med CMPA vid sidan av sin roll som professor på George Mason University

Boken väckte en intensiv debatt i amerikanska medier som jag med stort intresse följde. Jag passade på att lära känna Lichter och tog hem de lärdomar jag då fick och startade NMI.

Erfarenheten av arbetet med NMI, som pågick tills jag slutade på SAF 1995 och blev vVD på Kinnevik, var goda. Det var viktiga diskussioner som initierades och kvaliteten i det som publicerades ledde både till intressanta meningsutbyten och till att kloka journalister på främst SR och SvT uppenbart drog lärdomar för egen del. De insåg att det faktiskt kunde finnas klokskap i kritiska granskningar.

Jag var aldrig särskilt förtjust i begreppet ”vänstervridning” eftersom de oftast handlade mera om brist på saklighet och fördjupning i de exempel som lyftes fram i NMIs granskningar.

Tanken att enskilda journalisters arbete inte tål granskas är svårbegriplig. Hur skulle man annars fördjupa en granskning?

Alternativet är att som Anders Bolling och Svenolof Karlsson i boken ”Professionell klimatbevakning – Guide för en konstruktiv journalistik” (NMI 2024) på närmare 300 sidor analysera ett sakområde. Men all journalistik bygger ju på enskilda medarbetares verk och Fichtelius ger viktiga bidrag till det perspektivet.

Jag har i omgångar varit arbetande journalist och har själv fått uppleva ifrågasättande. Men jag har sett det som positivt. Det betyder att mitt arbete tas på allvar. Ingen artikel kan beakta alla perspektiv.

NMI fyller fortsatt nu många decennier senare en roll i svensk samhällsdebatt.

Janerik Larsson har varit chefredaktör för SAF-tidningen, informationschef på SAF, vVD i Kinnevikkoncernen och vVD på Svenskt Näringsliv. Han har suttit i styrelsen Timbro och för Stiftelsen fritt näringsliv när den bildades. Han är idag rådgivare till Stiftelsen fritt näringsliv. Han skriver regelbundet en internationell mediekrönika på Svenska dagbladets ledarsida. Han fick Stora Journalistpriset 1980