Fel väg att bemöta propaganda med censur
Att gå emot den grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten är inte rätt sätt att motverka rysk krigspropaganda, menar branschorganisationen Tidningsutgivarna – som anser att demokratin i stället måste försvaras med demokratiska medel.
Som så ofta i tider av ofred är citatet om att ”krigets första offer är sanningen” aktuellt. Alla sidor i en konflikt har intresse av att styra narrativ och föra ut önskade vinklar. Statskontrollerade ryska medier som Russia Today (RT) och Sputnik är tydliga exempel på propaganda under journalistisk täckmantel, och det är mot den bakgrunden EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har förklarat att de inte ska få sprida desinformation inom EU.
Att medieorgan som dessa är språkrör för Kreml råder det inget tvivel om. En påminnelse om det kom nyligen när den mycket modiga redaktören Marina Ovsiannikova i tv-kanalen Pervyj Kanal bakom studioreportern höll upp en skylt med texten ”NO WAR” och en text på ryska om att inte lita på statspropagandan.
Men är det skäl för demokratiska stater att ta till samma repressiva och förbjudande åtgärder som kännetecknar det land vi själva kritiserar? Att blockera sändningar från RT och Sputnik är i praktiken censur och går emot den svenska grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten. Ändå har det, med ett fåtal undantag, varit en förvånansvärd brist på politisk debatt om att regeringen sluter upp bakom EU-sanktionerna.
Protester har dock kommit från Europeiska Journalistfederationen och Svenska Journalistförbundet, som menar att man i stället bör stötta oberoende medier och journalister, och att tillförlitliga medier behöver uppmärksamma och granska när desinformation och propaganda sprids.
För även om det ryska medielandskapet domineras av statskontrollerad propaganda och ett hårt styrt narrativ, finns det ändå journalister och publicister som försöker bedriva verklig journalistisk verksamhet, trots repression och upprepade våldsdåd som myndigheterna ser genom fingrarna för.
Blockering av mediekanaler innebär att allt som sägs där hindras från att nå ut, oavsett om det är propaganda eller eventuella korn av sanning. En bättre väg är att stötta det fria ordet samt att bemöta lögner med fakta och argument. Ge den statsstyrda propagandan svar på tal, snarare än att tysta den.
Demokratin måste försvaras med demokratiska medel. Vi kan inte stå upp för tryck- och yttrandefrihet genom att förbjuda mediekanaler – oavsett om det som förmedlas där är emot tryck- och yttrandefrihet. Annars riskerar vi att hamna på ett sluttande plan; vad blir det som förbjuds nästa gång? Dessutom ger det Putin argument för att västländers censur av ryska medier är jämförbar med hans eget alltmer auktoritära styre.
Granskande journalistik – inte censur – är det bästa verktyget mot desinformation. Därför måste EU dra tillbaka blockeringen av statsstyrda ryska medier.
Johan Taubert, VD Tidningsutgivarna
Per Hultengård, Jurist Tidningsutgivarna
