Gå direkt till textinnehållet

Förakt och bristande respekt på Radiogalan

Jag blev inbjuden till Radiogalan den 29 september 2011 i egenskap av jurymedlem. Jag arbetade med både privat lokalradio, PLR, och public service på den tiden det inte fanns galor och priser, så det är roligt att få ta del av glamouren en gång om året.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Till och med så gammal är jag, att jag minns när Radioakademin bildades och varför. Akademin skulle, ska fortfarande, främja samarbete mellan både personer och organisationer som arbetar inom radiomediet.
Den ska vara en mötesplats för alla som arbetar med radio, oavsett radions finansieringsform och programprofil.
Denna mötesplats skulle kunna vara den årliga Radiodagen med efterföljande gala. En underbar möjlighet att nätverka, en egen dag bara för oss radioälskare.


Men den hätska stämning
som fortfarande finns på galan skrämmer mig. Det förvånar mig att det fortfarande är ett så stort gap mellan PLR och SR. Att människor som har till uppdrag att underhålla, upplysa och folkbilda Sverige, inte kan visa varandra respekt eller ens försöka umgås över företagsgränserna under ett par kvällstimmar, är otroligt dåligt. I stället är alla rädda för alla.
På Radiogalan 2011 kan man resa sig och gå ut mitt i andras tacktal för att den egna produktionen eller kanalen inte vann.
Där buar man ut någon som står på scenen för att dela ut ett pris, för att man tycker att personen har fula glasögon.
Där kan en reklamradiochef få för sig att kalla en pristagare för "nån SR-hagga" på Twitter.
Där skryter man som en 2010-talets Percy Nilegård om att man inte känner till en enda av de nominerade produktionerna. I stället går man ut och hämtar mer öl.


Där ställer man
sig i ett hörn och facebookar elakheter om dem man inte vågar gå fram och prata med.
Den viktigaste frågan sedan Radioakademins första konstituerande möte 1992 kvarstår sannolikt: hur skapar vi en prestigelös mötesplats?
Inte minst via sociala medier skulle radiomänniskor kunna ha alla möjligheter att glädjas åt, inspireras av och hjälpa varandra. Till vardags.
l Du musikläggare: Vilka närradioprogram lyssnade du på förra veckan?
l Du Sveriges Radio-medarbetare: Hur många av de reklamradiostationer som snart har funnits i 20 år har du gjort studiebesök på?
l Du programchef: Hur ofta lyssnar din arbetsgrupp på konkurrerande kanaler som fortbildning?
l Du reklamradiomorgonshowstjärna: Har du koll på din lokala P4-kanals utbud på morgnarna?
Börja nu, så kanske du vågar prata med – och vara trevlig mot – någon annan än de närmaste kollegerna på Radiogalan 2012.

Annons Annons
Fler avsnitt
Profilen

”Jag kan ingenting om robotar och missiler, men jag kan kultur”

För Edgar Mannheimer är det kulturen och historien som ger bäst förståelse för konflikterna i Mellanöstern.
Fler profiler

Senaste numret