Förtrycket mot medier fortsätter i Moçambique

Under flera års tid hade Mbaruco bevakat våldet i Cabo Delgado, där beväpnade grupper har terroriserat civila sedan 2017. Våldet har lett till hundratals döda och tvingat mer än 565 000 människor att lämna sina hem och byar.

Flertalet lokala journalister som rapporterat om våldet och dess kopplingar till Cabo Delgados gasindustri – värderat till 50 miljarder dollar – har utsatts för godtyckliga gripanden, illegala frihetsberövanden, tortyr och våld av Moçambiques militär och polis sedan 2018. Bara månaden innan Mbarucos möte med ”soldaterna”, försvann en annan lokal journalist, Roberto Abdala. Men fram tills dess att en västerländsk journalist blev måltavla för regeringens förföljelser, gavs de lokala journalisternas situation inte mycket uppmärksamhet från det internationella samfundet. Den 16 februari i år meddelade den brittiske journalisten Tom Bowker, redaktör för den Maputo-baserade nyhetssajten Zitamar, att han förvisats ur landet i 10 år ”av politiska skäl” via sociala medier.

Förföljelser av journalister är inte något nytt i Moçambique. Sedan 2015 har landet tappat 19 placeringar på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Trots att yttrandefrihet, pressfrihet och rätt till information är grundlagsskyddade rättigheter i landet, har Cabo Delgados naturresurser visat sig så värdefulla för dem som sitter vid makten att de varit villiga att ignorera sina konstitutionella skyldigheter för att kunna fortsätta dra fördelar av regionen. Alla som sätter ljuset på obekväma sanningar om kopplingar mellan gasindustrin och det pågående våldet utgör ett hot. Bara journalister som håller sig till regeringens officiella linje –att våldet beror på ”islamistiska terrorister från utlandet” – kan rapportera säkert från regionen. Men det är inte så enkelt.

Annons

När en stor gasreserv upptäcktes utanför Cabo Delgados kust 2010 blev lokalbefolkningen lovade arbetstillfällen, löften som aldrig uppfylldes. I stället tvingades över 550 familjer att lämna sina traditionella områden och fiskevatten för att bereda plats för den infrastruktur som krävdes för att bygga upp Afrikas tre största naturgasprojekt, ledda av energijättarna Total, Eni och Exxon Mobile. Frustrationen över att se internationella bolag och utländska aktörer dra vinning av det land som de en gång kallat sitt hem, växte hos dem som förflyttats och förlorat sina naturtillgångar, och som nu fick allt svårare att försörja sig. Dessutom ignorerades de av Moçambiques regering, som lade allt sitt fokus på att behaga de utländska investerarna. Allt detta rörde upp regeringskritisk hos lokalbefolkningen och skapade grogrund för extremism.

För att skydda gasindustrins intressen i regionen sattes regeringsstyrkor in, men deras agerande i regionen förvärrade situationen ytterligare. I Human Rights Watchs årsrapport 2021, anklagas regeringens säkerhetsstyrkor för allvarliga kränkningar mot mänskliga rättigheter i samband med vad man kallar ”anti-terroristiska operationer” i Cabo Delgado. Kränkningarna rapporteras inkludera ”godtyckliga gripanden, bortföranden, tortyr av frihetsberövade, övervåld mot obeväpnade civila, hot och illegala avrättningar”.

Lokala journalister som försökt belysa kopplingarna mellan gasindustrin, staten, militären och det pågående våldet i provinsen har utsatts för allvarliga hot. När det statskritiska nyhetsmagasinet ”Canal de Moçambique” publicerade en artikel i mars förra året som visade att oljebolaget Anadarko (som tidigare var involverad i projektet) betalat regeringen för ökat militärt skydd av deras intressen i regionen, och att pengarna skulle ha gått direkt till den dåvarande försvarsministern Atanásio Salvador Ntumuke personliga bankkonto, mötte regeringen anklagelserna med raseri. Regeringen väckte åtal mot journalisten som skrivit artikeln och tidningens VD för ”hot mot rikets säkerhet” och ”uppvigling mot staten”. I augusti attackerades tidningens redaktionslokaler med bensinbomber.

Förtrycket mot medierna skickar en tydlig signal till de människor som redan drabbats av våldet och gasprojekten i regionen: den som försöker belysa vad som händer i Cabo Delgado för omvärlden kommer att straffas. Till följd av detta har många människor nu blivit alltför rädda för att tala ut till människorättsorganisationer om sina erfarenheter, även anonymt.

Inte ett enda statsöverhuvud har granskat Moçambiques regering. Ingen uttalade sig i januari 2019 när journalisterna Amade Abubacar och Germano Adriano greps för att ha bevakat de våldsamma attackerna i regionen, torterades och hölls frihetsberövad i tre månader utan att ha delgivits någon brottsmisstanke.

Genom att omvärldens fortsätter att upprätthålla sina vänskapliga relationer med Moçambique och genom att man fortsätter att investera i dess gasindustri, möjliggör, normaliserar och även belönar man statens våldsamma förtryck mot medier.

Ilham Rawoot
Anabela Lemos
Friends of the Earth, Mozambique

FOTNOT: Utdrag ur originaltext, publicerad i Al Jazeera den 7 mars 2020. Översatt från engelska.