Fortsätt att vara nyttig Anders R Olsson
Anders R Olsson är nyttig. Han och andra motvalsa sätter många gånger fingret på centrala frågor när strukturen av våra yttrandefrihetsgrundlagar ska ses över. Låt oss bortse från hans lite väl dystopiska stämningsläge och ta upp två av de sakfrågor han reser i förra numret av Journalisten (14/10).
Självklart måste vi vara på vår vakt mot "smittoeffekter" i grundlagarna. Att lagstiftaren bryter en grundläggande princip för att skydda något som de flesta tycker är behjärtansvärt öppnar för nya undantag. Utmönstringen av barnpornografin ur grundlagarna är sannolikt det färskaste exemplet av betydelse. Det slog flisor ur censurförbudet i TF (Tryckfrihetsförordningen).
Anders R Olsson menar att en samlad yttrandefrihetsgrundlag som reglerar såväl tryckta skrifter som etermedier och webbpubliceringar med nödvändighet leder till att skyddet för tryckta skrifter gröps ur.
Till skillnad mot tryckta medier måste till exempel en radiostadion beviljas sändningstillstånd och tilldelas en viss frekvens för att det inte ska bli kaos i etern. Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) öppnar också för att regeringen kan ställa villkor för de etermedier som finansieras med licenspengar. Ska skyddet vara lika starkt för alla yttranden måste "man försvaga det skydd som i dag är starkast. Lägstanivån (YGLs) blir bestämmande.", hävdar Anders R Olsson.
Det låter bestickande. Men det är ingen naturnödvändighet att det skulle bli så och det är heller inte något nytt. Grundlagarna gör skillnader mellan olika former av masskommunikation.
Även i TF görs skillnad mellan skrifter framställda i tryckpress och stencilerade skrifter där endast de förra ges automatiskt grundlagsskydd. I TF finns också den så kallade bilageregeln där elektroniska publiceringar av innehållet i periodiska skrifter under vissa förutsättningar ges grundlagskydd. För sådana sändningar hänvisar TF till reglerna i YGL. De bägge grundlagarna har med tidens lappande och lagande blivit sammantvinnade, de hänvisar till varandra och ibland förutsätter de varandra.
Inget av detta har lett till att skyddet för tryckta skrifter försvagats. Och det finns absolut inget som indikerar att en sammanvävning av TF och YGL skulle leda till det.
I en samlad grundlag, låt oss kalla den Tryck- och y ttrandefrihetsgrundlag, skulle det vara nödvändigt att från de grundläggande reglerna om skyddet för framställning och distribution av massmedier, bland annat etableringsfriheten, införa särregler för etermedierna eftersom frekvenserna trots allt måste fördelas. Precis som i dag. Men därmed inte sagt att sådana tillstånd måste följas av villkor.
Eftermedierna, radio och TV, behöver enligt min uppfattning befrias från den delvis detaljerade regleringen om innehållet i sändningarna som regeringen utfärdat för etermedier som finansieras med licenspengar. Personligen förvånar det mig att Alliansregeringen inte passade på att avskaffa villkoren 2007, eller i vart fall moderera dem, utan valde att fortsätta en kontrollerande tradition.
Public service i radio och TV spelar en betydelsefull roll för medborgarnas möjligheter att vara just medborgare. Anders R Olsson och ytterligare ett antal publicister som vill ha ett starkt grundlagsskydd för massmedier förfäktade på DN Debatt uppfattningen att det inte var någon "katastrof att radion" saknade grundlagsskydd i många år.
Men det var en katastrof. Inte minst under andra världskriget var radion, med undantag för några enstaka röster, statsdirigerad. Sjävständigheten ökar med kvadraten på avståndet till staten. Grundlagsskyddet med bland annat ensamansvar är enligt min uppfattning en grundförutsättning för självständighet. Även om kritikerna menar att TF och YGL är moderna och inkluderar alla kända tekniker är det ett faktum att det tog 70 år innan radion fick grundlagsskydd. Lika lång tid fick fattigmannens tryckpress vänta på den stencilregel som gav stencilerade skrifter möjlighet till grundlagsskydd.
I Ansvarsmodellen och Verksamhetsmodellen öppnas för en stencilregel för alla massmedier. Det skulle vidga enskilda möjligheter att enkelt och utan kostnad omfattas av den särskilda processordningen som kännetecknar vår tryckfrihetstradition. Enligt Anders R Olsson är översynen av TF och YGL ett konstitutionellt "äventyr" som riskerar grundläggande värden.
Han nämner explicit meddelarskyddet som tydligen kan hälsa hem. Men han förblir oss svaret skyldig på frågan hur, vari består detta hot? Har han rätt vad gäller samtliga tre modeller så faller omgående tanken på en Tryck- och yttrandefrihetsgrundlag. Då bör vi fortsätta att lappa och laga.
Kommitténs modeller har sina respektive för- och nackdelar. Men de är möjliga att diskutera och kanske förfina. Fortsätt vara nyttig Anders och gå också i klinch med modellerna.
Nils Funcke, journalist, för närvarande sekreterare i Yttrandefrihetskommittén
