Ge oss frilansar ett grundavdrag
Frilansarna är en oersättlig kugge om de svenska medierna ska fungera och allmänheten få den information och granskning som de har rätt till. Inte ens de allra största medierna skulle klara sig utan frilansar.
Tidningar som Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten har stringers som sköter bevakningen från Frankrike och Paris där jag skriver detta debattinlägg. Hur skulle utrikesbevakningen vara om dessa frilansar tvingas sluta på grund av corona-krisen?
I mitt specialområde, arbetsmarknadsjournalistik, är avsaknaden av kunniga journalister stor, vilket gör att många medier har behov av mina kunskaper på området. Men om uppdragen sinar, vilket är troligt när arbetsmarknaden sätts på vänteläge och få frågor vid sidan av kampen mot corona är aktuella att skriva om.
Journalistförbundet har överlämnat en krislista till kulturministern. Det är i sig bra, inte minst att ställa krav mot trygghetssystemen, men vi som är insatta i dem vet att de är dåligt anpassade till den som har F-skattsedel och driver frilanseriet som företag. Regeln att lägga ett företag vilande har aldrig varit optimal och blir knappast bättre nu bara för att det underlättas i coronakrisens spår.
Ytterligare en åtgärd har införts. Företagare som frilansar får möjlighet att ansöka om anstånd med skatteinbetalningar. Men skatten ska senare betalas in och staten tar en effektiv ränta på 6,6 procent på de uppskjutna inbetalningarna. Det är alltså billigare att belåna bostaden till cirka 2 procents ränta för den som har sådana möjlighet, än att ta hjälp av staten.
Något helt annat behöver alltså göras. Vi frilansar är en viktig grupp inom medierna och för demokratin, och lika viktiga som andra inom näringslivet där mycket större insatser görs.
Mitt förslag är att ett tillfälligt och ordentligt tilltaget grundavdrag införs i år för oss frilansar inom mediebranschen i syftet att rädda våra jobb. Exempelvis kunde grundavdraget ligga på 135 000 kronor innan skatt och sociala avgifter börjar betalas. Det skulle motsvara en nettoinkomst på 22 000 kronor i månaden under sex månader.
Det är inget stort belopp om man har i åtanke att frilansar inte bara ska klara sin privatekonomi på dessa kostnader utan också firman. Jag som både skriver svensk arbetsmarknad, gör reportage från Frankrike och angränsande länder och även är verksam som fotograf för att klara min inkomst har en hel del utgifter i firman. Det handlar om allt från tidningsprenumerationer och licensavgifter till avbetalning på utrustning.
Det direkta stöd som jag här föreslår är långt ifrån det stora stöd som staten sätter in mot övriga näringslivet. Jämför till exempel med de 1,5 miljarder kronor som enbart SAS får i krisstöd. Med cirka 4 000 anställda i Sverige motsvarar det ett stöd på 250 000 kronor per jobb.
Mitt förslag innebär en ”förlust” för staten för uteblivna skatter och sociala avgifter på omkring 54 000 kronor. I det här fallet är det en smula jämfört med vad staten satsar för att rädda jobben i flyget.
Utan frilansarna kommer mediesverige att hacka. Är inte denna insats värd att sjösätta för att rädda våra jobb som också är viktiga?
Carl von Scheele
