Ge stöd till era kollegor i Turkiet, SJF!
I november 2012 var den kände journalisten Barış Pehlivan gästtalare på svenska Journalistförbundets ordförandekonferens i Nynäshamn. Pehlivan hade precis lämnat fängelset efter att ha gripits för att ha skrivit regimkritiska artiklar.
Sedan i mars i år sitter han återigen bakom galler, nu som ansvarig utgivare för den oberoende OdaTV. Orsaken är att OdaTV publicerat en nyhetsartikel om en hemlig begravningsceremoni för en namngiven agent i den turkiska säkerhetstjänsten som mördats i president Erdogans krig i Libyen.
Det Erdogan-kontrollerade rättsväsendet anser att Pehlivan har ”röjt statshemligheter".
Men det är inte bara Pehlivan som får betala ett högt pris för grävande journalistik om den mördade turkiska agenten. Hans redaktionskollegor Barış Terkoğlu och Hülya Kılınç riskerar nu mellan tre och nio års fängelse för samma artikel.
Förutom OdaTV-journalisterna riskerar även journalisterna Aydın Keser och Ferhat Çelik på Yaşam Gazetesi samt Murat Ağırel Yeniçağ Gazetesi långa fängelsestraff för artiklar som handlar om Turkiets krig i Libyen. I själva verket har Keser, Çelik och Ağırel informerat befolkningen om Turkiets deltagande i kriget i Libyen.
Medan det mediala strålkastarljuset i hela världen riktas mot coronapandemin passar den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan på att öka häxjakten på journalister. Turkiet, som ifjol lämnat över världsrekordet i antalet fängslade journalister till Kina, har i dagarna med råge återerövrat sin föga ärevördiga titel.
Enligt turkiska journalistförbundet TGS sitter just nu 85 journalister i turkiska fängelser bara för att de har utövat sitt arbete.
Även vanliga medborgare som ifrågasätter den turkiska statens förträfflighet i kampen mot corona utsätts för juridisk förföljelse. Hundratals turkiska medborgare som postat kritiska inlägg i sociala medier har gripits eller blivit föremål för förundersökningar under de senaste veckorna. Och när coronapandemien tagit sig in i turkiska fängelser utlyste Erdogan i förra veckan en amnesti för 90 000 fångar för att ”hindra spridningen av corona bland fångarna”. Men amnestin omfattade inte fängslade journalister, akademiker, opinionsbildare, borgmästare och politiker som HDP-ledaren och före detta presidentkandidaten Selahattin Demirtaş.
De som åtnjöt av Erdogans amnesti var tjuvar, knarkförsäljare och mördare.
Despoten Erdogans agerande mot oberoende journalister förvånar oss inte. Det som förvånar är att det internationella samfundet väljer att sitta på åskådarbänken när Erdogan stryper all press- och yttrandefrihet. Denna tystnad är oacceptabel.
Till sist:
Varför ger inte Journalistförbundet i Sverige stöd till de frihetsberövade journalisterna i Turkiet?
KURDO BAKSI
journalist
MURAT KUSEYRI
svensk-turkisk journalist
Läs mer: Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert bemöter kritiken – ”När alla världens blickar är riktade mot coronakrisen passar Erdogan på”.
