Halal-TV är ingen snabbkurs i islam

Men när vår egen tidning, Journalisten, också väljer att befästa denna bild, måste vi som står bakom programmet få fråga på vad man grundar dessa antaganden. På vilket sätt är de tre tjejerna i Halal-TV extrema och vilka är det som upplever dem på det sättet?

Vi har i flera debattinlägg kunnat läsa om exiliranier som känner sig kränkta av tjejernas slöjor. Vi förstår att det kan upplevas svårt för den som flytt ett religiöst förtryck där slöjan används som tvång, att se unga tjejer bära den av fri vilja.

Därför är det viktigt att de får sina debattartiklar publicerade (vilket de får), att de får medverka i andra SVT-produktioner (vilket de får) och att SVT fortsätter att bevaka det förtryck som pågår i länder som till exempel Iran (vilket SVT gör). Men ger det dessa debattörer rätt att jämställa tjejerna i Halal-TVmed talibaner? Cherin, Dalia och Khadiga har rätt att uttrycka sig och även sin tro utan att behöva stå till svars för illdåd som begås i islams namn. De utövar inget förtryck mot någon av oss andra och driver knappast någon opinion för att genomdriva sharialagar eller slöjtvång i Sverige.

Annons

Den andra gruppen kritiker som märks i medierna är den enormt upprörda gruppen journalister och kulturskribenter som redan innan programmet började sändas sågade det för att det "ökar klyftor", "lyfter fram extremister" och är "otydligt kring vad islam säger". Samma grupp ropar nu i enad kör att det stora problemet är att "tjejerna inte är journalister", att "frågorna inte är vässade" och att "det är för ytligt".

Ja, det här programmet var kanske inte för er? För en stor grupp svenskar är slöjan knappast extrem, snarare ett vardagligt inslag i skolan, på bussen, i grannfamiljen eller på storasystern. För en stor grupp svenskar är tre muslimska tjejer som pratar om jämställdhet, alkoholvanor och fotboll inte tecken på extremism, bara något de sällan sett på TV. För en stor grupp svenskar är det både underhållande och intressant att höra dessa tjejer, som vi uppenbarligen har så många idéer om, tala om frågor de själva vill lyfta. Istället för att som vanligt bli ifrågasatta och förklarade, inte sällan av andra.

Halal-TV är inte en snabbkurs i islam. Det är inte heller ett granskande samhällsmagasin om problemen för muslimer att passa in i Sverige. Det här är ett program av tre unga tjejer, som med glimten i ögat, vill berätta om sina funderingar och olika åsikter om det land som är deras. Men för att förstå det måste man se programmet, höra vad tjejerna faktiskt säger och lägga sina egna förväntningar på vad man tycker att SVT borde ha gjort åt sidan. För SVT gör ju inte bara Halal-TV, vi har mängder med titlar, som gör allt det ni ropar efter. Det här programmet var för några andra, bara för en gångs skull.

Anna Lindman Barsk,
Dennis Buhr,
Gunnar Hofverberg,
Magnus Selstam Jonsson,
Mattias Barsk
Halal-TV, SVT

SVAR: Det är otroligt viktigt att muslimer ska både tillfrågas, tycka, ställa frågor och medverka i SVT och i andra medier, såväl som i samhället i stort.

Vad jag inte förstod var varför man valde tre representanter för ett så extremt uttryck av islam. Kvinnor som vill vara halal, vägrar ta män i hand och använder slöja.

Jag har nu förstått att SVT aldrig haft för avsikt att låta dessa tre kvinnor representera muslimska kvinnor i allmänhet. Halal-TV gick aktivt ut och sökte någon i guppen av 100 000 religiösa muslimer och inte i gruppen på cirka 400 000 muslimer som i varierande grad är troende.

Varför förstår jag fortfarande inte riktigt, men frågan om vad som är extremt blir ju inte lika relevant. För självklart är slöja inte extremt på något sätt om man frågar gruppen religiösa muslimer. Den större gruppen muslimer i Sverige i en vidare bemärkelse kommer säkert också att bli intressant för SVT i något programsammanhang. Det ser jag fram emot. Under tiden ser jag Halal-TV.

Helena Giertta
chefredaktör, Journalisten