Halal-TV sågades på förhand
Att låta tre muslimska kvinnor, en läkarstudent, en tandsköterska och en juriststudent, syssla med medborgarjournalistik i SVT i form av en dokumentärserie blir nog med facit i hand den mest omdebatterade, utskällda och anmälda teveprogrammet i höst, till och med sågat redan innan första programmet sändes.
Efter första programmet så har det också kapats för att vara "usel journalistik", här finns inte den vanliga kliniska David-mot-Goliat dramaturgin, inte de skarpaste analyserna av de utnötta experterna eller den stenhårt uppkörda mikrofonen i ansiktet på en svettig beslutsfattare på mellannivå.
Det är tre unga tjejer som utforskar sitt land, ställer sina frågor till de makthavare som de vill möta, konfrontera och diskutera med. För mig har det varit intressant nog, unga kvinnor som inte representerar någon annan än sig själva kan man ändå inte påstå trängs i teverutan, vid än färre tillfällen tillåts de att hålla i mikrofonen och nu faktiskt inte ställa nyhetschefens väl intrummade frågor och vinklar.
Om man sedan lägger till aspekten att kvinnorna också är troende muslimer så kan till och med de argaste kritikerna, som ringer på dygnets alla timmmar, hålla med om att det inte är var dag unga kvinnliga muslimer får ge sin bild av sitt eget land, för övrigt anser de argaste kritikern, att det inte "är deras land" och att deras röst inte behöver höras alls.
Men det ska sägas; självklart är man inte rasist om kritiserar Halal-TV, absolut inte.
Det intressanta i debatten kring programmet är inte det mörka hat som väller in, utan att bilden av islam och muslimer är så fastnitad kring bilden av de brott som begås av muslimer i islams namn att någon annan åsikt än extremistens omöjligt kan innehas av en människa med slöja.
En av de medverkande kvinnorna definierar sin syn på jämställdhet med följande ord "den enda skillnaden mellan mig och min man är att det var jag som födde vårt barn, i övrigt ska vi ha lika möjligheter." Är det en sådan extremt fundamentalistiskt åsikt om någon nu klarar att se bortom slöjan? Kan man faktiskt vara muslim på många olika sätt?
Men det är uppenbarligen svårt och varför det är så svårt är en fråga som knappast någon journalist försökt besvara trots att det rör sig om den klassiska konflikten mellan minoritet och majoritet, makt och maktlöshet, tolerans eller avståndstagande.
Ändå verkar det vara lätt att skriva om Halal-TV, man behöver ju inte ens göra en interjvu. Kvinnorna dömdes ju ut som homofoba innan ett enda program gått i luften. Och som en resignerad Cherin då sa till mig. "Ja de frågar ju inte mig, men kunde de inte i alla fall ha frågat någon av mina homosexuella kompisar om vad jag tycker?"
När Journalistens chefredaktör Helena Giertta tycker att man inte borde låta de "extrema uttrycken", vilket måste vara beteckningen på en läkarstudent, en tandsköterska och en nyutexaminerad jurist, att synas i SVT eftersom det kan öka klyftorna i Sverige så får hon medhåll av många muslimer som ringde mig innan programmet. Inte om att de är "extrema" men om en önskan att slippa få synas, märkas och höras i sitt hemlad. Vi kommer att missförstås, vi kommer att misstolkas vad ni än säger och vad ni än gör, var deras budskap.
Jag argumenterade emot, för vi lever ju i det sekulära demokratiska landet Sverige där var och en har rätt till sin åsikt och sin tro och sin rätt att framföra den och att bli trodd om man inte agerar annorlunda än vad man säger. Värderingar som en majoritet nog skulle säga sig stå bakom, som många nog skulle hävda gör Sverige till ett bättre land än många andra.
Men när de stora orden prövas av ett teveprogram gjort av en läkarstudent, en tandskötera och en juriststudent, då tar de hus i helvete.
Till skillnad från Helena Giertta som vill måla över sprickorna i fasaden med tystnad så är mitt föregångsland USA och de amerikanska journalister och politiker som ständigt konfronterar, diskuterar och lagstiftar kring sin mångfald och dess olika konsekvenser. Där talar man om sina "klyftor", inte tiger. I USA väljs en svart man till president. I Sverige hukar politikerna inför ett val med Sverigedemokraterna på banan. För den journalist som inte vill vara upptagen med att randa årets glöggtest borde det vara uppenbart att det finns ett jobb att göra. Gör det gärna bättre än Halal-TV. Lycka till.
Joakim Sandberg
ansvarig utgivare, Halal-TV, SVT