I Latinamerika dödas en journalist var tionde dag
Inte på 30 år har så många journalister dödats i Latinamerika. När år 2022 räknar 10 månader har 30 journalister dödats i regionen.
Den senaste att dödas var Rafael Emiro Moreno, söndagen den 16 oktober i Montelíbano, i delstaten Cordoba i norra Colombia. Han hade länge granskat kopplingar mellan illegal gruvbrytning och narkotikakartellen Clan del Golfo.
Hans kollega, journalisten Organis Cuadrado hotas också. Han fördes bara dagarna efter mordet i säkerhet av lokala pressfrihetsorganisationer.
Så här ser verkligheten ut i Latinamerika i dag. Organiserad brottslighet, auktoritära politiker, korrupta åklagare och poliser tvekar inte att tysta journalister med hot och våld.
Bara i Mexiko har 15 journalister dödats hittills i år. Även i Honduras, Haiti, Brasilien, Ecuador, Chile och Paraguay har journalister dödats i år.
Allt fler av regionens journalister tvingas också på flykt. I Nicaragua har 160 journalister lämnat landet undan den sandinistiska diktaturen. Sedan president Daniel Ortega kom till makten 2006 har 54 medier stängts ner och tre medier konfiskerats av den nicaraguanska staten.
De nicaraguanska exiljournalisterna har främst tagit sin tillflykt till Costa Rica, men även i Sverige hittar vi nu flyende latinamerikanska journalister. Bland annat lever här tre som tvingats lämna El Salvador och en mexikansk datajournalist som söker asyl sedan han kartlagt trollfabriker som hotat och trakasserat journalister som sedan dödats.
De mexikanska trollfabriker säljer numer sina tjänster till högstbjudande oavsett ideologi och syfte – karteller, skrupelfria politiker och gränslösa och korrupta företagsledare. Till köpare i hela regionen.
Det är ett modusoperandi som sprider sig som en löpeld från Tijuana i norr till Tierra del fuego i söder – granskande journalister som först tvingas genomleva en skitstorm av hat, trakasserier och hot för att sedan kallblodigt skjutas ihjäl på en gata inte sällan några kvarter från redaktionen.
Straffriheten är nästa total. Att ta en journalists liv i Latinamerika är i det närmaste kostnadsfritt.
Samtidigt kvarstår tron på journalistiken som ett viktigt verktyg. I Amazonas ser de många ursprungsfolkens unga journalistik som ett vapen i kampen för sina traditioner, sin kultur, sin jord och mark, för allas vår biologiska mångfald och mot klimatförändringarna.
När företag och organiserad brottslighet på hänsynslös jakt efter mineraler, skog och odlings- och betesmark är ursprungsfolken den sista försvarslinjen och journalistiken deras vapen. Riskerna de tar är enorma och förtjänar all vår solidaritet och uppmärksamhet.
Behovet av att granska hoten mot klimatet, vår natur, svenska investeringar och den kriminella verksamhet som bland annat finansierar svenska förorters gängkrig har aldrig varit större. Likaså bevakningen av alla dem – journalister, människorättsaktivister och miljö- och urfolksrättsaktivister – som tar kampen.
Latinamerikas journalister behöver allt stöd och all solidaritet de kan få. Sveriges regering, EU, svenska medier och mediaorganisationer med internationell räckvidd kan göra mycket mer än i dag. Vi kan inte tyst blunda när journalister kallblodigt skjuts ihjäl utan påföljder var tionde dag.
Erik Halkjaer
ordförande Reportrar utan gränser Sverige (RSF Sverige)
och chefredaktör för tidningen Sveriges Natur
