”Jo, det går utmärkt att göra digital journalistik utan desk”

Det skriver jag apropå min chefredaktörskollega Mikael Anderssons debattartikel här i Journalisten om ”de svällande deskarna” ute på våra tidningsredaktioner. Micke ska snart byta tjänst och kanske är det därför han passar på att kritisera den rådande ordningen. För så är det – ”desken” ses fortfarande som en etablerad, viktig del av en redaktion. På en ambitiös redaktion ”ska” det finnas särskilda redaktörer som paketerar, rubriksätter och bestämmer vilka nyheter som ska ligga var på en nyhetssajt. Ibland även särskilda deskreportrar. Den som argumenterar för ett annat sätt att jobba, skriker ofta i motvind. Jag vet.

Jag har själv tillbringat större delen av mitt yrkesliv ”på desken”, såväl på lokal- som kvällstidning. Deskarna som de ser ut i dag kom till i en tid när redaktionerna skulle digitaliseras. Vi som satt på desken sågs som ”digitala spjutspetsar” som skulle se till att tidningen vann den snabba nyhetsmatchen online. Allt medan den övriga, större delen av redaktionen inte brydde sig nämnvärt om vad vi gjorde – de sysslade ju med att leverera till papperstidningen.

Åren ”på desken” har gett mig oerhört viktig kunskap om bland annat snabbhet, etik, läsarbeteenden, rubrik- och bildsättning. Men också att, precis som Mikael Andersson skriver, en bra story är en bra story. Oavsett ”hur mycket de än pillar i vilken ordning nyheterna ska komma på en sajt” – för att citera Andersson.

Annons

Vi är totalt 14 journalister på Örnsköldsviks Allehanda (jag inräknad) och vi har ingen desk – varken redaktörer eller reportrar. Länge låg vår krim- och breakingbevakning samt sajtredaktörskap på desken i Sundsvall. När jag tog över chefredaktörskapet för ÖA, valde jag istället att låta vår nyhetssajt helt styras av en algoritm. Mina reportrar gör journalistik, allt från reportage och granskning till breaking och blåljus.

Det innebär i vardagen att det är ÖA:s reportrar som själva ansvarar för hela kedjan kring den digitala publiceringen. Reportern skriver, fotar och bild- och rubriksätter alla texter för att därefter publicera dem digitalt. Då tar algoritmen över och placerar nyheten på sajten utifrån till exempel publiceringstid och sidvisningar.

Vår nyhetssajt levererar varje vecka lika stor trafik som betydligt större redaktioner med deskar. I flera fall till och med högre trafik. Vi har hög inloggad läsning, och ett stabilt antal digitala prenumeranter. Vi växer bland yngre läsare.

Jag håller helt med Mikael Andersson om att så många journalister som möjligt behövs ute bland våra läsare. Särskilt idag när många redaktioner har en slimmad bemanning. Det är i lokalsamhället som vi hittar de bra berättelserna och gör journalistik som engagerar. Vi måste utveckla vårt arbetssätt och föra ut deskens usp:ar ut till hela redaktionen. Med en algoritmstyrd sajt har vi på ÖA kunnat behålla alla våra reportrar ute på fältet och istället fokuserat på att tillsammans spåna skarpa vinklar, hitta bra stories och förbättra vårt berättande.

Vi vet att yngre läsare tilltalas av andra typer av berättarformer – de vill ha överblick och guidning, men också fördjupande poddar och rörlig bild. Jag vill hellre att (alla) mina journalister ska utforska nya berättartekniker för att behålla de yngre läsarnas intresse, än att fippla med extra-balkar och nya avdelningar på sajten. För som Aftonbladets Martin Schori påpekade i en analys i Dagens Media i mars utgår vi fortfarande i alltför hög grad ”från hur vi är organiserade, vilka undersajter och specialreportrar vi har” när vi skapar våra digitala produkter. När det borde vara utifrån vad den digitala läsaren egentligen vill ha.

Sandra Bygdén Shameh
chefredaktör och ansvarig utgivare Örnsköldsviks Allehanda