Journalister är inte alls så populära hos förlagen

Journalister har väl alltid skrivit böcker men att vi skulle vara så populära hos bokförlagen som artikelskribenten hävdar är nog en sanning med modifikation.
Min erfarenhet som bokskrivande journalist är den rakt motsatta.
Att jag är journalist är ingenting som imponerat på bokförlagen. Jag har bemötts av kalla handen från alla de stora bokförlagen – inte minst Bonniers, det förlag som jag först vände mig till eftersom jag  jobbat på Dagens Nyheter.
Jag tror det beror på att min bok, som till slut blev utgiven på ett litet förlag –  är en smärtsamt självupplevd berättelse. Och att ämnet är svårt – nämligen autism.

En journalist förväntas inte skriva om något som berör känslolivet.  En journalist ska skriva om samhällsproblem, facklitteratur eller kanske en deckare – men absolut inte lämna ut sig själv och sitt privata liv. Och skriver man om autism så ska man förlita sig på experter – inte på egna upplevelser. Min erfarenhet efter drygt fyrtio år i branschen är att journalister särskilt de som jobbar på de stora tidningarna ofta är känslomässigt avstängda. Och det tror jag att också förlagsredaktörerna på de stora förlagen är. Det vill säga de  är intellektuella, de befinner sig mer i sitt huvud än i sin kropp. De är svaga för kändisar, måna om att vara duktiga och framgångsrika och förlitar sig alltid på experter när det gäller komplicerade sammanhang. Intellekt förväxlas alltför ofta med intelligens liksom empati och medkänsla ofta förväxlas  med sentimentalitet.

Annons