Journalistkåren sviker skolbarnen
Radioserien Kris i skolan avslöjade förra året att de flesta av de påståenden om skolan som ligger till grund för skolpolitiken var kraftigt överdrivna, och i flera fall osanna. Det fick hyfsat genomslag i andra medier men efter bara några månader tycktes allt vara glömt.
På nytt återges nu helt okritiskt vad den avslöjade lögnaren Jan Björklund påstår. Att underlaget för att göra om den svenska skolan visade sig vara falskt tycks inte spela någon som helst roll för mediernas bevakning, och inte heller det faktum att de flesta av reformerna helt saknar stöd i forskning.
Ny skollag, ny läroplan och ny lärarutbildning är några av de reformer som initierats och som kommer att få mycket stora konsekvenser för svensk skola i flera decennier framåt. Det är ofattbart att så lite granskning av skolpolitiken görs när reformerna är så djupgående och omfattande och samtidigt så reaktionära och barnfientliga!
Ett exempel på hur det har fått gå till när den svenska skolan ska göras om: i december läggs regeringens proposition om en ny lärarutbildning fram, eftersom den nuvarande påstås inte hålla måttet. Det omdömet bygger på en utvärdering som gjordes av Högskoleverket för några år sedan. Ansvarig för hur den utvärderingen framställdes utåt var dåvarande universitetskansler Sigbrit Franke. Hon hävdade att utvärderingen visade att lärarutbildningen var usel, trots att utredarna själva inte alls höll med om den slutsatsen! Trots det fick Franke regeringens uppdrag att ensam ge förslag på en ny utbildning. En enda person tillåts alltså att både definiera problemen (med svagt stöd i den utvärdering hon hänvisar till) och föreslå lösningarna. I egenskap av rådgivare vid ett par lärosäten har hon därpå haft möjligheter att påverka remissvaren. Därtill är hon ordförande i Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté, som delar ut forskningsanslag, vilket gör att få i forskarvärlden vill stöta sig med henne. Något som naturligtvis påverkar hur mycket kritik av hennes utredning man vill uttrycka.
Hur har detta kunnat fortgå utan ifrågasättande i våra medier? Och hur är det möjligt att utan underbyggnad i forskning och med hjälp av lögner och förvrängningar helt stöpa om något så viktigt som vårt utbildningsväsende, utan att det blir ramaskri? Har alla journalister somnat?
Den ytliga och människofientliga skolpolitik som nu bedrivs hade inte varit möjlig om Sveriges journalistkår gjort sitt jobb ordentligt. På kort sikt är det våra barn som får betala priset, på lång sikt hela samhället. Det är hög tid för uppryckning!
