Karin Malmsten: Utan lokalredaktörer blir radion fattig
Inom Sveriges Radio pågår en utredning om lokalredaktionernas framtid. Sparkraven är så tuffa att SR riskerar att bli en storstadsradio och inte längre vara hela Sveriges radio.
Inom Sveriges Radio pågår en utredning om lokalredaktionernas framtid. Sparkraven är så tuffa att SR riskerar att bli en storstadsradio och inte längre vara hela Sveriges radio.
Jag skriver det här efter stormen Per. Vi fanns på plats. Långt från städerna och tryggad strömförsörjning lämnade jag direktrapporter hemifrån ett strömlöst hus, på mobiltelefon i en av de första extrasändningarna i P4 på söndagen. Jag gjorde fem uppföljningsinslag förmiddagen efter stormen, varav ett användes i Ekots kvart-i-fem-sändning.
Jag visste exakt var jag skulle åka, vem jag skulle prata med och alla kände igen mig när jag kom i SR-bilen. Alla ställde upp, för jag är deras röst i mediebruset.
Jag var stolt över SRs snabbhet och att vi var mitt ute i skogen, på mjölkgården och i kommunens krisstabsmöte.
Närhet i radio kan vi aldrig få för mycket av. Det är det som gör radio levande.
Vi lokalredaktörer hittar nyheterna på lunchen när vi ändå träffar fastighetsmäklaren, metallarbetaren, handikappidrottaren, momsexperten, advokaten eller vaktmästaren vid stambordet på lunchstället. Vi hör vad som är snackeämnet för dagen. Vi umgås inte med andra journalister på den lilla orten, för det finns inte så många. Vi hittar till de lokala myndigheternas diarier och kan följa förslag tidigt – innan det blir beslut som berör få eller många.
En av grundstenarna i SRs uppdrag är en lokalt förankrad journalistik, som främjar mångfald. Inte minst när det som i Jönköpings län finns en dominerande tidningsägare, nämligen Herenco.
Grunden för all journalistik är att man går ut och tittar och sedan rapporterar hem vad man såg och hörde. Det är lätt att tro att man täcker hela Sverige för att man har sändningsorter från norr till söder. Men det man täcker är de större städerna. Bara genom att finnas på både stora och små orter finns en reell möjlighet att spegla hela landet.
SR har gått mot strömmen genom att behålla egna korrespondenter och lokalredaktioner. Det är en omistlig kvalitet att ha egna källor och reportrar ute på fältet, i en tid då många journalister sällan eller aldrig går ut utan i stället bearbetar samma information, långt från källorna vid den trygga hemmadesken. Det är också viktigt med ett inifrånperspektiv när vi skildrar landsbygden och de mindre samhällena, för att det vi berättar ska beröra dem som bor där.
En av de mer udda förfrågningarna av en stockholmsredaktör fick jag förra året:
”En pingstvän med många barn, som är egen företagare och inte nykterist. Gärna också någon på samma ort som är republikan, för jag har inte råd att åka från Stockholm bara för ett reportage.” Jag hittade lätt både pingstvännen och republikanen åt stockholmaren.
Men det jag vill säga är att de stora redaktionerna talar om reportageserier och projekt när de ska ut i Sverige. Vi på lokalredaktionen gör detta varje dag, hittar ”representanten”, den lilla människan, den som berörs, utan avståndet och von oben-perspektivet.
På lokalredaktionerna finns vi medarbetare med lång erfarenhet, hög kompetens, finmaskigt kontaktnät och mycket god kännedom om bevakningsområdet. Inget annat rikstäckande medieföretag kan mäta sig med SR i fråga om lokal täckning. Detta raseras om lokalredaktionerna läggs ner. Jag har alltid med stolthet kunnat säga: jag jobbar för HELA Sveriges radio, med betoning på HELA. Och jag vill kunna fortsätta att säga så.
Jag sitter längst från maktens Stockholm, här i Värnamo, och jag ser mig som den lilla människans röst ute i landet. Jag har i de här funderingarna och argumenterandet helt lämnat åt sidan att jag skulle bli arbetslös efter 30 år inom SR. Min sorg över att inte vara behövd och lämna en arbetsplats där jag trivs är faktiskt underordnad lokalredaktionens framtid ur demokratisynpunkt. I Sverige är SR i dag det enda medieföretag som är rikstäckande genom sina lokalredaktioner. Det vore tragiskt om Sveriges Radio tystnade på orterna längst bort från Stockholm. Radion skulle bli fattig om inte skogsägaren från Gamla Åminne utanför Värnamo kunde höras i Ekot. Och Sverige skulle bli fattigare.
lokalredaktör i Värnamo samt P1-producent Livsåskådning
