Kerstin Påvall Ragab: Kampen mot a-kassan
Att bli arbetslös är att tappa fotfästet. Vänner och gamla kolleger visar sympati. Men det gör ont att efter fyrtio år i yrket hamna utanför den kollegiala gemenskapen. Det värsta var kampen mot a-kassan.
Att bli arbetslös är att tappa fotfästet. Vänner och gamla kolleger visar sympati. Men det gör ont att efter fyrtio år i yrket hamna utanför den kollegiala gemenskapen.
Det värsta var kampen mot a-kassan.
Som övertalig på Arkitekten fick jag 20 månaders lön utan arbetsplikt. I början av januari i år återstod en månad av min arbetsfria tid. Jag ringde Journalisternas a-kassa i Stockholm, som undrade vad jag hade gjort de lediga månaderna. Inte mycket, sade jag, som inte hade lust att tala om familjens täta sjukhusbesök. Det får du lämna en skriftlig rapport om, fick jag till svar. Samt att fem karensdagar råder innan ersättning betalas ut. Samma vecka fick jag ett redigeringsjobb åt Livsmedelsverket. Det räddade ekonomin under de närmaste veckorna. Men varför finns det karensdagar? Och vad har a-kassan att göra med min betalda men arbetsfria tid?
bryt
A-kassan sa till mig att kontakta närmaste arbetsförmedling. Men här ska du inte vara, sade Lena på AF i Åkersberga. Du hör till AF Kultur. Av ren vänlighet kollade hon mitt intyg från arbetsgivaren om fast anställning de senaste 12 månaderna och registrerade mig som arbetssökande. På plats ringde jag till a-kassan och frågade varför de hade skickat mig till Åkersberga samt bad om adressen till AF Kultur. Den kände man inte till, ”troligtvis har dom flyttat till Münchenbryggeriet på Söder i Stockholm”. När jag lämnade förmedlingen hade jag ont i magen.
Några dagar senare kom ett brev. På kuvertet stod det Capgemini Consulting Technology Outsourcing i Örebro och längre ner med feta bokstäver ”Innehåller material från Din Arbetslöshetskassa”. I kuvertet låg två kassakort där jag ”omsorgsfullt ska redovisa dag för dag i tvåveckorsperioder, även lördagar och söndagar.” Korten ska skickas till Journalisternas a-kassa i Arjeplog.
Hur gör jag med timmarna framför datorn, på biblioteket och i samtal med folk, underlag till kanske framtida artiklar?
A-kassan bad om arbetsintyget från arbetsgivaren. Men det lämnade jag i Åkersberga. Från nätet laddade jag ner blanketten Anmälan om arbetslöshet samt skaffade kopia på försäkringskassans beslut från 1999 om min fjärdedels förtidspension på grund av kronisk myelom. Ny kontakt med Åkersberga. Inom två dagar måste jag ha skrivit in mig hos AF Kultur, annars måste hela processen göras om. Lena ger mig adress, telefonnummer, och besökstider. Men hon har inte kopian på arbetsintyget.
bryt
Nytt brev från a-kassan: Skicka oss överenskommelsen angående avgångsvederlag. Lätt ordnat. In till Stockholm och min före detta arbetsgivare för att hämta intyg och besöka journalisternas arbetsförmedling, AF Kultur.
En glad finlandssvenska gick igenom och godkände alla mina papper. Sedan berättade hon att jag inte ens får åka till Åland utan att begära tillstånd. Nu ska jag stå till arbetsmarknadens förfogande. OK. Jag fick tid till ett obligatoriskt informationsmöte för kulturarbetare om arbetslöshet.
Nytt brev från a-kassan.”Arbetsgivarintyget är inte komplett. Den arbetade tiden de 12 senaste månaderna skall framgå. Har lönen varit 21 000 för 75%? Intyg saknas på vad du gjort under din arbetsfria uppsägningstid.”
Jag hann inte uppfatta namnet på den man som svarade på a-kassan. Men om han läser dessa rader vill jag framföra en skamsen ursäkt för mitt gapiga utbrott om 35 års troget betalande till Journalistförbundet. Det fick honom att skrika tillbaka att jag inte hade orsak att skrika åt honom.
In till Stockholm igen och min före detta arbetsgivare där man blev förvånad över kravet på ännu ett intyg på att jag var anställd tolv månader före uppsägningen. Det står ju i det första intyget att jag anställdes 1990. Dags för första mötet med min personliga handläggare på AF Kultur. Charlotte fick mig på gott humör men skrattet fastnade i halsen när jag förstod att hon vill få mig självförsörjande fram till 2010.
bryt
Nytt brev från a-kassan: ”Du hade en artikel i Skärgårdsnytt 29/1 2004. När skrevs den artikeln? När skrevs notisen om Kairos nya museum? Vi saknar arbetsgivarintyg från Livsmedelsverket för 14-16 jan 2005. Har du skrivit ytterligare artiklar?”
A-kassan jagar mig med blåslampa för tre journalistjobb under 20 månader. AF å sin sida vill få mig att prestera mera.
För första gången i mitt liv låg jag efter med hyran. Jag bad Journalistförbundet om hjälp. En medkännande ombudsman hörde paniken i min röst. Hon uppmanade mig att ringa a-kassans chef, som i sin tur övertygade mig om att det inte handlar om personlig förföljelse och lovade att granska mitt fall. Senare på dagen ringer a-kassan. Jag har fyllt i kassakorten fel. Skulle inte ha tagit upp att jag är 25 procent förtidspensionär. Nu kommer dagens höjdpunkt: ”Jag ber om ursäkt för allt krångel med intygen. Det är mitt fel, jag har läst slarvigt” säger en vänlig röst i telefonen. Tack!
Den sjunde mars kom ett beslut om ersättningsrätt från a-kassan. Kampen är över.
Den här tiden har lärt mig att man ska ha en månadslön på sparkontot, att a-kassan inte är samma sak som Journalistförbundet och att akta mig väldigt noga för att bli frilans.
