Klassanalys saknas
Vi journalister talar ofta om att vi vill öka den etniska mångfalden i medierna, men hur är det med klassperspektivet? Snedrekryteringen till yrket från övre medelklass är fortfarande ett stort problem.
Jag är själv journalist med arbetarbakgrund och tycker att det är skrämmande med det tydliga von oben-perspektivet som dominerar journalistkåren.
Bekymrade samtal förs, mellan kolleger, om hur man ska "nå fram till" och "påverka" de människor som tycker "fel".
Människor som inte gillar det mångkulturella samhället och röstar på Sverigedemokraterna, till exempel.
Men varför är dessa människors förtroende för medierna ofta så lågt? Ligger felet bara hos dem? Har vi journalister ingenting att lära av detta? Om människor känner sig skrivna på näsan vad de ska ha för åsikter, reagerar de med att ta avstånd. På det sättet gynnar journalisterna Sverigedemokraterna.
Det känns sorgligt att behöva påpeka det för en yrkeskår som håller yttrandefriheten högt, men det råder faktiskt åsiktsfrihet i vårt land.
Det kommer alltid att finnas människor som inte gillar det mångkulturella samhället. Det är det som kännetecknar en demokrati. Journalisters uppgift är inte att få alla att tänka "rätt" och likadant. Det är att förmedla nyheter och granska olika företeelser. Vi ska inte vara en propagandaapparat.
Om vi odlar lite mer ödmjukhet inför människors olika åsikter och värderingar så ska vi nog få se hur förtroendet för vår yrkeskår kommer att öka.
Carolina Bergström
frilansjournalist
