Gå direkt till textinnehållet

Medier brister i transfrågor

Medier brister i transfrågor, både i kunskaper, research och i att ge båda sidor lika möjligheter i debatten. Därför skriver tusentals transpersoner och allierade i dagarna under en namninsamling för att förmå medier att bli bättre på att följa det pressetiska regelverket.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Sedan debatten om tvångssteriliseringarna år 2012 har transfrågor blivit ett område som belyses och senare år även debatteras i medier. Frågorna berör och handlar ofta mänskliga rättigheter. Därför är det viktigt att de också behandlas med respekt. Så sker inte idag.

Tusentals transpersoner och allierade skriver i dagarna under ett upprop till medierna. Kraven är tydliga, vi vill att ni ska bli bättre på att respektera det pressetiska regelverket när våra frågor diskuteras eller rapporteras om.

Medier brister idag både i sakkunskaper och research, och brister därmed i att förmedla korrekta nyheter. Allsköns tyckare intervjuas som om de vore experter inom transfrågor de saknar kompetens inom, från läkare som uttalar sig om vård vars patienter de aldrig träffat till debattörer som uttalar sig om likabehandlingsarbete de aldrig sysslat med. Ändå får de sällan kritiska frågor och deras påståenden förs vidare som fakta. Ingen granskar om den eventuella forskning de hänvisar till är giltig eller relevant, om den tillhör mittfåran eller anses obskyr eller kanske rent av är beställd av partiska tankesmedjor.

Annons Annons

Mediernas bristande kunskaper och research leder även till att debatter om transpersoners mänskliga rättigheter rapporteras om som lite olika åsikter om kön. Men både transexkluderande feminister och högerdebattörer fram förslag som strider mot både mänskliga rättigheter och den svenska diskrimineringslagen. Det är rätt långt ifrån harmlösa filosofiska samtal om kön.

Ingen som kan sin idéhistoria kan idag hävda att kvinnokampen i början av 1900-talet handlade om omtanke om barnen, värnandet av god moral eller synen på kön. Det handlade om kvinnors rättigheter. Precis som debatterna om transfrågor idag handlar om transpersoners rättigheter, inte synen på kön.

Medierna missar också ofta att sätta debatten i sin kontext. Man ser inte kopplingarna mellan de svenska transexkluderande feministerna och den brittiska rörelsen. Eller kopplingarna till den kristna högern i Norge. Inte heller analyserar man det faktum att både nazister, konservativa högerdebattörer och den kristna högern i Sverige glatt hakar på de transexkluderande feministerna. Eller vilka effekter de senaste årens mediedrev mot den könsbekräftande vården inneburit för patienterna.

När medier själv bjuder in till debatt i frågorna tillåts ofta debattörer som är emot våra rättigheter måla upp rena halmgubbar. Vad transpersoner i verkligheten tycker förblir okänt. I bästa fall bjuds en allierad cisperson in, men transpersoner själva lyser med sin frånvaro. På så vis bidrar medier till att ytterligare snedvrida den debatt som redan på grund av olika resurser och makt redan är snedvriden. De enstaka gånger transpersoner bjuds in är vi sällan experter och yrkespersoner, vi görs till objekt och pliktskyldiga alibin. Den stora bredden i gruppen syns sällan, det är huvudsakligen etablerade vita transkvinnor som syns.

Nu måste medierna ta sitt ansvar.

Följ det pressetiska regelverket!

Förmedla korrekta nyheter, skilj på fakta och åsikter, granska debattörer och skaffa sakkunskap nog för att ifrågasätta där det behövs.

Analysera transfrågor som just det som de är, frågor om mänskliga rättigheter. Sätt olika debattörer och sakfrågor i sin kontext, redogör för sammanhang och den större bilden.

Diskutera gärna transfrågor, men glöm inte att bjuda in transpersoner själva. Respektera vår kompetens, låt oss få vara experter på både våra egna liv och våra yrkesområden. Och bjud in så det blir en bred representation, transpersoner inte är en homogen grupp.

Den som idag ska skriva om transfrågor måste klara betydligt mer än att bara sätta rätt pronomen på ett intervjuobjekt. Medierna kan bättre, det är dags att skärpa till sig!

Namninsamlingen återfinns hos Skiftet, under #våregentalan.

 

Lukas Romson

Fler avsnitt