Medierna okunniga om SD och antisemitism
Den sverigedemokratiske toppkandidaten i Mariestad, Staffan Gising, offentliggjorde för två veckor sedan att han lämnar partiet. Han angav hur Sverigedemokraterna riktar udden mot muslimer som anledning och hävdade att partiet använde sig av ”samma retorik som Nazityskland gjorde mot Judarna”. De flesta mediers rapportering om avhoppet har präglats av okunnighet om Sverigedemokraterna och ett okritiskt förhållningssätt till den avhoppade sverigedemokratens antisemitiska uttryck och förhållningssätt till islamofobi.
I intervjuer har Staffan Gising hävdat att partiet sedan han gick med har vridits i antimuslimsk riktning. Det är en falsk bild. Gising gick med i partiet för mindre än ett år sedan, efter den omfattande diskussionen om SDs islamofobi i kölvattnet på publiceringen av partiledaren Jimmie Åkessons antimuslimska debattartikel (Aftonbladet 19/10 2009).
Sverigedemokraterna har allt sedan starten varit ett antimuslimskt parti. På 90-talet spred man flygblad föreställande en moské med ”Nej Tack!” skrivet över. Den tidigare partiledaren Mikael Jansson förklarade i ett tal redan 1996 att ”Islam i dag utgör ett lika stort hot mot västerlandet som kommunismen gjorde när den var som starkast”.
Tar man del av det Gising skrivit i Mariestads-Tidningen blir det dessutom uppenbart att hans motstånd mot islamofobi är en sentida konstruktion. Gising har själv medverkat i demoniseringen av muslimer. Så sent som i maj beskrev han i en insändare moskéer som ”en symbol för kvinnoförtryck och en kvinnosyn som inte är förenlig med svenska normer”. I samma insändare förklarades ”terroristhandlingar, dödshot med mera” vara det islam står för. Staffan Gising har alltså nyligen givit uttryck för just det han nu anger som skäl för att han lämnar partiet.
Trots detta möttes Gising inte någonstans av en kritisk fråga om sin egen retorik mot Sveriges muslimer eller någon invändningen mot det felaktiga påståendet att det först under hans period i partiet skett en svängning i antimuslismk riktning.
Det andra medierna har missat är Staffan Gisings antisemitiska retorik. Samtidigt som han numera likställer Sverigedemokraternas antimuslimska retorik med Nazitysklands antisemitism ger han själv uttryck för klassiskt antijudiska idéer.
Förr i tiden var ”judebolsjevismen” en utbredd tankefigur. Det faktum att det fanns kommunister med judisk bakgrund i den kommunistiska rörelsen ledde till antisemitiska anklagelser att kommunismen var ”judisk” eller ”styrd” av judar. Samma mekanism syns i nutida påståenden om att den f d amerikanske presidenten George Bushs utrikespolitik skulle vara en judisk manipulation därför att det fanns människor med judisk bakgrund som ingick i administrationen eller offentligt stödde politiken. Gising i sin tur skyller på samma sätt en sverigedemokratisk framtoning han inte gillar på judar. Det är symptomatiskt för vår oförmåga att känna igen antisemitiska uttryck att knappt någon noterade att Gising i sitt uppmärksammade inlägg där han förklarade sitt avhopp också lade skulden på ”personer av judisk härkomst”.
I en facebooktråd tidigare i juni skrev Gising att ”Judarna har i alla tider skapa konflikter mm”. Som exempel på detta tog han upp den judiska befolkningen i Polen före andra världskriget. Att den amerikanska journalisten Helen Thomas nyligen fick stark kritik för att hon sagt att judarna i Israel borde ge sig av och ”återvända” till Polen, Tyskland osv., och efter det lämnade sin plats i Vita husets pressrum, berodde enligt Gising på att ”judarna äger stora delar av USA”. I en annan tråd beskrev Gising det som ”märkligt att Leif Silbersky som är av judisk härkomst, inte tvekar att försvara en Muslim som har orsakat en svensk kvinnas död”. Gising har också i sin nystartade blogg beskyllt judar för finanskrisen.
Avhopp kan ha en rad olika skäl. Inte sällan är det en kombination av personkonflikter och meningsskiljaktigheter i ideologiska frågor. Det är också viktigt att komma ihåg att ett avståndstagande från en typ av intolerans kan förenas med stöd för en annan typ av intolerans. Den okritiska rapporteringen kring den avhoppade sverigedemokraten i TV, tidningar och omfamnandet i bloggosfären visar på en okunnighet om både Sverigedemokraterna och antisemitism.
