Mediers obalans en blind fläck

”Från de områden där journalisterna bor tätt är rapporteringen i medierna mycket tätare och mer positiv än från de områden där det är glest mellan journalisterna”, skrev hon.

Själv har jag bott i Stockholms­förorten Enskede i över tjugo år. Då, när jag flyttade dit, var stadsdelen inte så väl sedd men i dag har det förändrats. Min bestämda känsla är att antalet journalister som bor i området har ökat markant. Och antalet artiklar som nämner Enskede i exempelvis Dagens Nyheter har också ökat väsentligt enligt TTs Mediearkivet: från ett femtiotal per år under 90-talet till numera runt 150, vilket skulle kunna stödja Kerstin Ekbergs slutsatser.

Det är svårt att komma ifrån att en journalists privata erfarenheter och villkor påverkar hur hen rapporterar. Det är varken särskilt förvånande eller upprörande. Man skriver mest och bäst om det man kan något om och som man har engagemang för. Detta gäller sannolikt inte bara för bostadsort utan för alla bevakningsområden.

Annons

För medier som vill bevaka brett innebär det en utmaning, till exempel när det gäller rekrytering av medarbetare och inte minst när det gäller uppföljning. ”Vilka perspektiv missar vi i vår rapportering över tid?”, är något som alla redaktörer väl funderar över. Men har redaktionerna verktygen för att utvärdera detta?

”För den professionelle journalisten är det yrkesrollen, men också de egna sociala erfarenheterna, som är avgörande för värdering av ämnen, perspektiv och bredd i det journalistiska arbetet”, skrev Mats Svegfors, tidigare VD för Sveriges Radio.  Så hur mycket påverkas det som publiceras om exempelvis bostadsbrist, arbetslöshet, dagisköer eller hälsofrågor av journalisters egna privata erfarenheter? Här är en viktig fråga för medieforskare.

Timbro Medieinstitut har undersökt hur några stora medier (SVT, SR, DN och SvD) har rapporterat om tidsbegränsade anställningar under 2014. Av 70 granskade artiklar och inslag beskrivs tidsbegränsade anställningar i nästan alla som något otryggt, att de blir allt vanligare och som en återvändsgränd som inte leder någonstans.

Det har rapporterats mycket om exempelvis fackliga utspel på temat ”minska antalet otrygga anställningar”. Däremot har utspel som pekat på att tidsbegränsade anställningar inte ökar och att företagens möjligheter att anställa fler försämras av begränsade möjligheter att anställa på visstid, inte passerat nyhetsvärderingens nålsöga.

Kan journalisternas egna erfarenheter vara en förklaring till denna slagsida?

Journalistförbundet driver kampanj mot visstidsanställ­nin­gar och bemanningslösnin­gar inom medieföretagen.

”Journalistklubbarna på public service-företagen har under flera år bedrivit en kampanj under parollen ’Vem tjänar på otrygga jobb’”, rapporterade SVTs interna tidning Vi på TV.  Utan att alls värdera Journalistförbundets fackliga position är det rimligt att anta att kampanjen också påverkar rapporteringen om visstidsanställningar i stort. Det är möjligt att det är relevant för Journalistförbundet att kritisera Sveriges Radio och Sveriges Television för hur de förhåller sig till visstidsanställningar, och tidningsföretagen för hur de använder bemanningslösningar. Men det borde inte gå ut över journalistiken, kan man tycka. 

I somras var visstidsanställningar en stötesten i den skånska tågkonflikten mellan Seko och Veolia. Journalistförbundet publicerade då ett pressmeddelande: ”Vi stöttar Seko i deras kamp för tryggare villkor”. Frågan är hur det här påverkade olika redaktioners nyhetsvärdering.

Självklart kan man ha olika uppfattningar om detta. Timbro Medie­instituts granskning visar att viktiga perspektiv saknats i rapporteringen om visstidsanställningar. Det hade varit intressant att se redaktionernas egna bedömningar. Men så vitt jag känner till så saknar de flesta nyhetsredaktioner verktyg för att göra uppföljningar av hur de skildrat frågor över tid. Det är en klar brist som ofta gör diskussionen om balans, opartiskhet och allsidighet till ett gissande.

                                                                 Mats Olin
                                                                 Timbro Medieinstitut