Micke Syd Andersson: Be om ursäkt, Otto Sjöberg!
Efter alla år är jag rätt luttrad när det gäller vad som står i medierna. Men jag accepterar inte vilken skit som helst. Att inkräkta på vår privata tillställning och använda min mamma och våra vänner är att gå långt över gränsen
Efter alla år är jag rätt luttrad när det gäller vad som står i medierna. Men jag accepterar inte vilken skit som helst. Att inkräkta på vår privata tillställning och använda min mamma och våra vänner är att gå långt över gränsen.
Den 20 juli i år hade jag och Helena länge planerat för. Vi skulle gifta oss inför våra vänner och sedan ha trevligt och umgås med dem på ett helt normalt sätt.
På väg till kyrka och fotografering ringer Se&Hör. De har lyckats ta reda på var vi ska vara och vill komma och göra reportage. Vi bestämmer oss för att kompromissa med dem och kommer överens om att deras fotograf ska få komma själv innan gästerna kommer. Hon får ta foton och sedan får deras reporter prata med oss dagen efter, De går med på det, gör precis som vi kommit överens om och lämnar oss sedan ifred.
Expressen/Kvällsposten visar inte samma respekt. När våra gäster kommer till festplatsen efter vigseln finns två representanter för tidningen på plats. Utan att presentera sig börjar de fråga ut våra gäster och ställa frågor om Per Gessle och varför han inte är där.
Våra gäster var inte kändisar, utan till 90 procent vanliga Svenssons. De är medvetna om att vi och Per och hans familj inte umgås privat, däremot vet de att vi grillar, äter kräftor och allt annat vanliga vänner gör, med övriga Gyllene-medlemmar. Detta har också framgått i medierna flertalet gånger, vilket gör att frågan om Per var bjuden på vårt bröllop eller inte, är helt irrelevant.
Efter att alla gäster kommit på plats vid borden, såg vi att de objudna gästerna var kvar och smög i buskarna. Vi gick då ut för att prata med dem. Fotografen Niklas Henrikczon mötte oss utanför entren. och berättade att han och reportern Linda Kling var där för Expressens/KvPs räkning. Vi säger då, precis som vi sade till Se&Hör, att de kan få ta en bild, men att vi sedan vill bli lämnade ifred. Han säger OK till det, tar bilden och säger att de ska lämna platsen. Han säger också att hans skäms över att tränga sig på en privat tillställning och att han inte tycker om den här typen av uppdrag.
En halvtimme senare åker min mamma Siv hem för att hämta saker hon glömt. På parkeringen blir hon mött av fotograf Henrikczon, som återigen ställer frågan om var Per Gessle är. Min mamma, som inte är van vid att handskas med journalister, svarar lätt stressad att ”Micke har sagt att han bjuder bara sina vänner”, men tillägger: ”men det får ni inte skriva i tidningen”. ”Nej, självklart”, svarar Henrikczon. Det löftet visar sig dock snart inte vara något värt. Henrikczon och Kling åker direkt till Tylösand för att leta rätt på Per Gessle. När han blir konfronterad med insinuationen om att han skulle vara ovälkommen på vårt bröllop svarar han så klart något svalt och lagom sarkastiskt. Hur förväntas han annars reagera? Vem skulle inte tycka att en sådan konfrontation är besvärande?
Dagen efter bröllopet vaknar vi på vårt hotell av ett telefonsamtal från en av våra gäster. Han berättar att det i Expressen och Kvällsposten står om ”Slutet för Gyllene Tider”. Löpsedel och två helsidor, inklusive en bild från vårt bröllop. Det känns oerhört fånigt och förnedrande i efterhand att ha bjudit på den bilden, med tanke på hur den användes. Jag blir sedan uppringd av Expressens Lars Johansson som ställer en rad frågor som följd av hans kollegers eskapader. Detta samtal resulterar i att det dagen efter står i Expressen och KvP: ”Micke Syd bekräftar splittringen”, vilket jag aldrig gjort. Det står också att jag tycker att det som stått i Expressen/KvP ”stämmer bra”, vilket jag heller inte sagt.
Expressen/KvP har förvridit situationen, förstorat eventuella frön av sanning och använt dem på ett oerhört utlämnande och för vår bröllopsdag förstörande sätt.
Våra gäster reagerade också med stor irritation på att ha dragits in i det hela. En av dem mejlade till reportern Linda Kling för att ifrågasätta vad hon skrivit. Svaret han fick innehöll direkta lögner om vad som hänt (hon skrev bland annat att hon varit närvarande på festen och att ”många gäster reagerade på att Per inte var bjuden”). När vår vän skrev att han själv varit en av gästerna och att hennes påstående var helt felaktigt backade hon från det hon först svarat och medgav också att det ”kanske var smaklöst” att använda bröllopsfotot på oss i artikeln, men att hon inte rådde över det.
Jag antar att chefredaktör Otto Sjöberg kommer att hävda att Expressen/KvP agerat korrekt och att allt kan motiveras med ett starkt ”allmänintresse”. Det brukar han ju göra. I själva verket finns det bara ett kommersiellt intresse för Expressen/KvP att sätta ett löp som lyder ”Slutet för Gyllene Tider”, utan att ha något på fötterna.
Efter alla år är jag rätt luttrad när det gäller vad som står i medierna. Men jag accepterar inte vilken skit som helst. Att inkräkta på vår privata tillställning och använda min mamma och våra vänner är att gå långt över gränsen – och visar tydligt hur tidningen struntar i allt vad pressetik och yrkes- och publiceringsregler heter för att sälja lösnummer i nyhetstorkans juli.
Vi kommer nu att anmäla Expressen/KvP till Pressombudsmannen och reportern och fotografen till Yrkesetiska nämnden, för att få deras agerande prövat. Vi förväntar oss också en ursäkt från Otto Sjöberg.
