Nils Funcke: Källskyddet viktigare med ny buggningslag
Så ligger vi då där dästa och belåtna när vi fått och satt i oss köttbenet. Inget morr hörs längre från hundkorgen nu när redaktioner förklaras för buggningsfri zon.
Så ligger vi då där dästa och belåtna när vi fått och satt i oss köttbenet. Inget morr hörs längre från hundkorgen nu när redaktioner förklaras för buggningsfri zon.
För två veckor sedan kunde Riksdag & Departement berätta att partierna i alliansen blivit överens om förändringar i förslaget till hemlig rumsavlyssning, buggning. Förslaget hade då legat vilande i riksdagen i ett år sedan miljöpartiet, vänsterpartiet, kristdemokraterna och centern begärt bordläggning.
Med lite olika betoning i sakfrågorna menade de fyra partierna att förslaget inte var tillräckligt rättssäkert. Bland annat ville de jämställa medieredaktioner med advokatbyråer och kyrkolokaler där själasörjande samtal bedrivs. Partierna var heller inte nöjda med propositionen om hemliga tvångsmedel i preventivt syfte. Misstankegraden borde vara starkare än i regeringens förslag menade de och placerade även det förslaget i frysen.
Även om lagrådsremissen ännu inte är lämnad när detta skrivs har justitieminister Beatrice Ask (m) och socialminister Göran Hägglund (kd) förklarat att allianspartierna är överens.
Det är naturligtvis ett framsteg om redaktioner inte får buggas. Men det återstår att se hur regeringen tänker definiera en redaktion. Troligen blir en redaktion synonymt med de redaktioner som jobbar på grundlagsskyddade
medier. Men var hamnar en frilansbyrå? Och hur ska en redaktionslokal avgränsas rent fysiskt?
Viktiga frågor men trots allt frågor på marginalen sett i ett större sammanhang. För fortfarande återstår och förstärks det problem som inträdde redan i oktober 2004.
Då gavs polisen möjlighet att efter domstolsprövning inte bara avlyssna telefonlinjer som stod på den misstänkte eller som denne hade innehaft. Även telefoner han/hon kunde tänkas ringa från eller till blev då möjligt att avlyssna. Det innebar att sannolikheten för att personer som inte hade med saken att göra i en allt större utsträckning kunde bli avlyssnade. Även advokater, präster och journalister. Visserligen ska avlyssningen då avbrytas och materialet förstöras men kränkningen har då redan inträffat.
Bakom dimridån med allmänna ombud skedde uppluckringar av regelverket som omgärdat teleavlyssningen. Bland annat infördes den töjbara regeln att om man kunde ”anta” att ett visst specifikt brott kunde ge fängelse i minst två år kunde avlyssning sättas in. Det vidgade antalet brott som kunde omfattas av teleavlyssningen.
För att få sätta in telefonavlyssning, som även omfattar faxar och e-post, krävs att det ska finnas en misstänkt. Men erfarenheterna förskräcker. Poliser och säkerhetstjänster som får maktmedel tänjer i sin lovvärda ambition att göra ett bra jobb på gränserna och går ibland över dem.
Justitieombudsmannen har uppdagat fall där domstolarna dessvärre inte stått emot utan beviljat avlyssning även när det inte funnits någon misstänkt. Erfarenheterna från andra världskriget, det kalla kriget och vänstern under 1960- och 1970-talet förskräcker. Forskare och kommissioner har blottlagt hur personer registrerats på mycket lösa boliner efter telefonavlyssning och brevgranskning. Även redaktioner kartlades.
Sannolikt kommer förslagen om buggning och preventivt användande av tvångsmedel att ytterligare öka riskerna och urgröpa den personliga integritet som alla säger sig måna om.
Buggning kommer att bli tillåten även i offentliga lokaler som den misstänkte kan tänkas besöka. Allmänna platser kommer att kunna avlyssnas med riktade telefoner. För teleavlyssning kommer det troligen inte att krävas någon misstänkt. Det ska räcka med att det finns särskild anledning att anta att ett brott planeras.
Åtgärderna behövs för att komma åt den organiserade brottsligheten heter det från tillskyndarna. Men det är bara att instämma med Integritetsskyddskommittén som i sitt delbetänkande (SOU 2007:22) konstaterar att många tvångsmedel införts utan en ordentlig avvägning mellan integritetsintresset och brottsbekämpningen och om det funnits starka skäl har det i varje fall inte redovisats i regeringens förslag. Om regeringen inte tänker vifta bort kommittén som en irriterande, surrande fluga får vi nu i det nya förslaget se en bättre argumentation.
Oavsett hur det går och oavsett om redaktioner fredas eller inte innebär förslagen att redaktioner och journalister nu måste ta källskyddet på än större allvar. Rutiner måste skapas för när och hur man kommunicerar med källor. Redan ordnas kurser för hur man krypterar sin e-post.
Frågan är vad som krävs för att raggen ska resa sig i korgarna?
